Saker jag ogillar

Dagens citat

2008-08-14T21:41:00.002+02:00

"En god efterrätt är enda sättet att klara av nyttig kosthållning"

Yrken för personer utan samvete

2007-08-16T09:20:00.000+02:00

Nog för att jag är samvetslös men någonstans runt plats 12 går min gräns.

15) Installatör av spelautomater i en förort
14) Kronofogde
13) Diamanthandlare
12) Regnskogsskövlare
11) Förman på en mattfabrik i Bangladesh
10) Knarklangare
9) Informatör från huvudkontoret som meddelar att fabriken ska läggas ner
8) Yrkesmördare
7) Organhandlare
6) Klubbare av sälungar
5) Marknadsförare av cigaretter i ett U-land
4) Personminsförsäljare
3) Kärnavfallsdumpare
2) Utsållare av vem som får gå i högra eller vänstra kön i ett koncentrationsläger
1) Försvarsadvokat (Läs: Leif Silbersky)

Topp 10 Sophie Zelmani

2007-07-19T13:11:00.000+02:00

Sophie Zelmani är en av mina bästa artister, ja man kan nästan säga att jag är lite förälskad i henne. Eller rättare sagt i hennes spröda stämma och blyga framtoning. Och vilka låtar hon gör, här är de 10 bästa.

1 Stay with my heart
2 Going home
3 Time to kill
4 Losing you
5 Happier man
6 Sing and dance
7 Nostalgia
8 Dream gets clear
9 To know you
10 Travelling

Nästan alla hennes låtar är sådana att man börjar frysa lite, får gåshud och känner sig lite deprimerad. Speciellt "Stay with my heart", den mår jag ibland nästan dåligt av att höra, det måste vara ett tecken på en bra låt.

Omen

2007-07-19T12:54:00.000+02:00

Denna limerick fick mig att tänka på kyrkogårdsscenen i Omen där de upptäcker hundskelett i Damiens mors(?) grav.

När en nybliven far ifrån Götet
fick se vad som kommit ur skötet
han fråga sin fru
"var det hunden och du?"
sen tog han fram bössan och sköt 'et

Tågets slutstation

2007-07-12T14:16:00.001+02:00

Efter att ha diskuterat detta ämne med några vänner finner jag ingen annan lösning än att slänga ut frågan till en bredare publik för att om möjligt få ett korrekt svar. Frågan lyder: varför säger konduktören (eller är det lokföraren?) alltid "nästa stopp Whateverberga vilket också är tågets slutstation"? Om jag åker från Stockholm till Uppsala så struntar jag blankt i om Uppsala är slutstation eller ej, det gör föga skillnad för min resa. Det lär vara tämligen ovanligt att folk resonerar i stil med "Jasså, Uppsala var inte slutstation, då ska jag baske mig ta och åka lite till!" Inte hör man talas om något liknande när man åker buss eller flyg? "Nästa stopp Mallorca vilket också är planets slutdestination"

Finns det människor som bara sätter sig på tåget för att okynnesåka tills de når en slutstation, utan något egentligt mål? Finns det de som glömmer bort vilken station de ska av på? Kanske har de somnat och klamrar sig enträget fast vid hoppet att de inte sovit över sin station att en upplysning om tågets slutstation är nödvändig för att avhysa dem?

En stalkers alla bra egenskaper?

2007-06-28T14:50:00.001+02:00

Är det någon personlighetstyp som får utstå oresonligt mycket kritik för sitt handlade så är det stalkern. Denna driftiga själ, som besitter många av de egenskaper kvinnor finner attraktiva hos en man, får sällan någon positiv uppmärksamhet. Hur mycket energi och driv krävs inte för att skapa beundrarbrev medelst tidningsurklipp? (På grund av brist på publicerade stalkerbrev får ett hotbrev till tomten duga som illustration) Vilken kvinna kan påvisa någon man som under deras liv uppvakta dem med samma kreativitet och, framför allt, hängivenhet? Oftast är dessa meddelanden även väldigt rakt på sak, utan onödiga krusiduller. "Jag har slickat ditt handtag omsorgsfullt" är en invit som aldrig kan misstolkas och visar samtidigt på en ärlighet som många inte ser skymten av i sina förhållanden. En stalker är samtidigt så insnöad på sitt "objekt" att otrohet knappast utgör någon som helst risk - en trognare kille står ej att finna.

Att stalking är straffbart borde snarare öka hans chanser att få till det. Det är allmänt känt att i princip alla tjejer har en fetisch för vildar, våldsmän, fängelsekunder och andra allmänt fula fiskar. Stalkern borde utan tvekan kunna spela på detta faktum.

Slutsatsen vi kan dra är att stalkern besitter både de för lugna töser viktiga mjuka sidorna och de för en vildare puma mer relevanta tuffa egenskaperna.

The Kristet Utseende

2007-03-15T10:56:00.000+01:00

Den 31 Mars är det hög tid för alla studenter att vallfärda till Uppsala. Precis en månad senare är det dags igen av en helt annan anledning. Men nu fokuserar vi på tillfälle nummer ett, SkvaderDam, Uppsalas finaste tillställning firar 50-årsjubileum och på scen står förutom två lokala förband även kultrockarna The Kristet Utseende! Inte för att jag själv har mycket till övers för denna musikstil men kult är kult.

Mer information hittas på www.skvaderdam.net.

10 värsta "yrkena"

2007-03-04T22:31:00.000+01:00

10) Minröjare
9) Eldare på atlantångare
8) Livegen bonde
7) Främlingslegionär
6) Gruvarbetare i rysk urangruva
5) Prostiturerad i Kapstaden
4) Pyramidbyggare
3) Gladiator
2) Svavelstickeförsäljare
1) Galärslav

Vardagsfobi

2007-03-04T21:52:00.000+01:00

Alla har vi några, oftast rent löjeväckande onödiga, små vardagsfobier. Saker som vi blåser upp till enorma proportioner, som sitter så djupt rotade i hjärnan att ingen logik och reson rår på dem. Dagens vardagsfobi är matrester i vasken. Jag tycker det är så motbjudande. Plastvaskrensaren(?) är en av mina käraste ägodelar, utan tvekan. Om jag behöver ta upp "det där" med händerna får jag en stark känsla av att sörjan, som någon slags alienorganism, ska börja krypa upp för min arm och ta över hela min kropp. En unge i vasken är klart att föredra.

Ung man i gammalt skal eller tvärtom

2007-02-09T00:12:00.000+01:00

Jag var för ett tag sedan på väg hem efter en relativt lugn kväll på stadens gator och torg. I nattbussen satt flertalet väl förfriskade tonåringar varar vissa kanske fått lite väl mycket i sig. Efter att flickebarnet snett bakom mig kräkts lite lätt överlämnade jag, som den gode samarit jag är, de McDonaldsservetter jag haft i fickan ett par veckor till den vomerande tösens väninna. -"Tack, vad snällt", svarade hon och jag trodde därmed att saken var utagerad. Efter att åter satt mig tillrätta hör jag dock hur väninnan berättar för den nu färdigkräkta jäntan: -"Den snälla mannen gav dig en servett." Smått förnärmad vänder jag mig om och påpekar att jag minsann fortfarande vill bli benämnd kille, kallas man man är det bara ett stenkast från att vara en gubbe. Jag såg det i alla fall som ett tydligt teckan på att jag nu i alla fall tassar på den gräns som delar ungdomen och vuxendomen, en skrämmande tanke i sig.

Utmaning: Sommar

2007-01-16T18:16:00.000+01:00

Det känns som ett gästspel från mig själv när jag nu åter skriver några rader.
Mycket har hänt, inget har hänt.

Det är fortfarande långt till sommaren men här kommer en liten aptitretare, nämligen den finaste beskrivningen av en sommar som jag någonsin läst.

"Man var redan i augusti månad. Sommaren var havande med allt vad solen hade befruktat. Grönskan började mörkna och hela naturen var övermogen, dess ungdomliga fräschör ett minne blott. De sista kvällarna i vila fick de ett storartat månsken att beundra. Sådana kvällar skrevs det massor av barnsliga brev."

Nu en tudelad utmaning till de som råkat hamna här:
1) Vilken bok av vilken författare?
2) Har jag fel, har du läst en bättre beskrivning någonstans? I så fall vart och av vem?

Mina idoler

2006-10-17T13:30:00.000+02:00

Jag har aldrig varit den typen som haft några egentliga idoler. Visst beundrar jag som alla andra vissa personer, oftast fotbollsspelare eller udda kufar med märkliga åsikter. Om personerna är verkliga eller ej gör det samma, roll-/seriefigurer har till och med större chans att vinna min uppskattning då de kan sticka ut lite mer. De lyder sällan under samma PK-regler som oss dödliga. Peter Griffin i Family Guy, Kalle i Kalle & Hobbe, Svarte Orm och Arne Anka är några exempel.

En idol av det verkligare slaget är den obesfvärat elegante Herr Engdahl. Horace, finkulturens riddare tillika De Adertons ständige sekreterare. En härlig retoriker med en inte så lite överlägsen uppsyn. Jag får känslan av att han, med all rätt, tror sig vara lite finare och lite bättre än alla andra. Han går med näsan högt i vädret och knäpper på 5 meters avstånd iväg en slant till en uteliggare för att inte smittas av hans uteliggarsjuka. Jag diggar Horace.

5 frågor Horace Engdahl är trött på
5) "Hur känns det att vara Akademiens sekreterare?" - "STÄNDIG sekreterare ditt obildade hjon!"
4) "Kan du tipsa mig om någon bra författare" - "Bra för mig - obegriplig för dig."
3) "Hur många böcker läser du på ett år? - "Fler än du har hjärnceller."
2) "Hur kommer ni fram till vem som får nobelpriset" - "Lottning, vad annars?"
1) "Varför får inte Astrid Lindgren nobelpriset, hon är ju så bra?" - "Nobelpriset ges bara ut till författare".

Barnuppfostran

2006-10-04T11:42:00.000+02:00

När jag blir stor, eller om man så vill större, så kanske jag med lite (o)tur får ett barn eller flera. Eftersom jag själv (trots viss förnekan från min egen sida då jag hört vad jag tagit mig för) varit barn och genomlevt en uppfostran så har jag en god insikt i hur denna uppfostran bör modifieras för att skoja till resultatet lite. Här kommer min uppfostringsguide för den förälder som vill att deras barn sticker ut lite från mängden, som geléhallonet i aladdinasken.

- Om ditt barn är en tjej, överös det med Spidermanprylar. Blir det en pojke, kör på Barbie.
- Bli barnets privatlärare och lär ut medvetna faktafel i stil med "Pol Pot var en trevlig prick, han vann Nobels fredspris för sina humanitära insatser" och "Skåningar är en lägre stående ras vilket du lätt uppmärksammar på deras lätt defekta stämband vilka gör att de har svårt att tala ren svenska. Det är därför helt OK att spotta på skåningar."
- Lär barnet hälsa genom att skrika sitt namn i örat på den andra personen samtidigt som de låtsasboxar dem i magen.
- Påstå att kläder är djävulens bländverk och att alla påklädda är kättare. Guds trogna tjänare visar alltid hela sin kropp för de har inget att dölja.
- Tala till ditt barn med väldigt stark markering på första bokstaven i varje ord.
- Om du har flera barn, låt ett av dem få allt det pekar på och det andra i stort sett ingenting. Om de båda har målat en teckning säg då att ditt "favoritbarns" teckning är mångfallt vackrare än den andra ungens.
- Låt dem aldrig bortsa tänderna och servera vitlök till varje rätt.
- Sätt på stereon med Peter Jöback på repeat varje kväll när barnen går och lägger sig.
- Sätt dem redan från dag ett på Atkinsdieten.
- Köp till ditt barn en klocka som snurrar motsols.
- Ta med dem på krigsmuseum minst 2 dagar per vecka, gå själv klädd i uniform hemma och kräv att de tilltalar dig Kapten.
- Ge ungen en inte så liten "jamare" både till frukost och kväll.
- Ge ungen en bandsåg i treårspresent.
- Tvinga ungarna att trågbottnade glasögon även om de skulle vara helt utan synfel. Om de har synfel ska de självklart inte få några glasögon.
- Revelj och morgongymnastik är ett självklart inslag i denna alternativa uppfostran. Allt under 200 armhävningar och det blir ingen fukost.

Det finns som ni säkert förstår oändligt många vägar att gå och denna lista ska endast ses som en katalysator för ert eget experimenterande inom barnpsykologin underbara värld. Om dessa steg följs vill jag nästan lova att ni kommer att ha ett alldeles unikt litet barn i denna tid av likformighet. Gratulerar.

Valspya

2006-09-18T18:18:00.000+02:00

Ett: Jag har funnit att bristen på saker att göra har lett till att jag gör mindre samt har svårare att motivera mig till att göra saker. Ett slående exempel är bloggen som uppdaterades friskt under den tid jag hade ett jobb att sköta. Nu har jag inget jobb att sköta och har helt plötsligt inte alls lika stor lust att uppdatera min blogg även om tiden finns i (minst) lika stor omfattning som förut.

Två: Hår under armarna på tjejer är bland det värsta jag vet. Det kvalar in på samma plats som slask i diskhon och ett flertal insekter. Jag är en förtryckande manschauvinist.

Tre: Allt är inte vad det synes vara.
- Björn: Vad ska jag skriva om i bloggen?
- Fredrik: Skriv om valspyor.
- Björn: Aha...hur tänkte du nu?
- Fredrik: Jag vet inte. Riktigt.
- Björn: Vad är en "valspya"?
- Fredrik: Lämningarna av ett vattenlevande däggdjur som vomerat....
- Björn: Aha, jag trodde du menade val som i valet igår.
- Fredrik: Nej, det är lite för förutsägbart.
- Björn: Ja...det har du onekligen rätt i.

En valspya är inte så trivialt som man vid första anblick kan tro. En högst ovetenskaplig efterforskning medelst det världsomspännande nätverket Internet ger en oanad inblick i en valspyas komplexa natur. Bland annat visar det sig att ett av de ämnen som förekommer i en valspya används för att framställa parfymer. Tydligen en lönsam affär att samla på valspyor, något som norska valjägare säkert vet allt om. Som att det inte räckte med oljan....

Gallerier

2006-09-02T18:02:00.000+02:00

Ett galleri ägs ofta av en galen konstnär som har alldeles för mycket pengar alternativt en konstförening som har alldeles för mycket pengar. Om den ägs av en konstnär får denne något slags bidrag för att fortsätta med sitt "konstnärsskap" och om den ägs av en förening så drivs den av "eldsjälar" som vill värna om kulturen och har alldeles för mycket pengar. Den kultur de i så fall vill värna om är en kultur de är ensamma om att uppskatta eftersom ingen sund människa någonsin har fått något ut av att skåda "konstverken" i ett galleri. Att de har alldeles för mycket pengar råder ingen tvekan om då ett galleri alltid ligger på den finaste gatan mitt i stan där hyran är för hög till och med för multinationella företag. Det vore kanske försvarbart om det föll sig så att dessa gallerier hade en omsättning som rättfärdigade denna hyra men så kan inte vara fallet då deras öppettider är mer begränsade än antikvariats, som i sin tur har öppet varannan måndag 10-12. Under dessa öppettider besöks de av två pensionärer, en klass från en konstskola samt en psykiskt sjuk medelsålders man som påstår att konstnären snott hans idéer. Ingen handlar.

Ännu ett brott mot allt förnuft som dessa gallerier gör sig skyldiga till är att de, trots sin plats i människors väg, aldrig har fler än tre konstverk utställda i deras 90 kvadratmeter stora lokal vars väggar alltid är sterilt vitmålade. Nästa gång du ser ett galleri så ta upp den svarta maskeringstejp du har i din väska och tejpa för dess fönster, det är att göra mänskligeheten en tjänst.

Hurra för Palestina!

2006-08-23T19:49:00.000+02:00

Den omröstning som pågått både länge och väl här på min enkla blogg är nu avslutad. "Vinnare" i omröstningen om Världens sämsta land blev Palestina som spurtade förbi Israel och stal deras tillsynes bergsäkra seger. Jag har försökt nå Yassir Arafat för en kommentar men han har inte gått att få tag på då han är död.

En annan minst lika intressant slutsats jag drar av detta resultat är att Afghanistan är världens bästa land eftersom de inte fick en enda röst (jag har läst 10p statistik så jag vet att man kan göra så). Tydligen vill bland annat 2% av Sveriges befolkning flytta till Afghanistan. Alternativt var det ingen som vågade rösta på dem med tanke på risken för vedergällning av Talibaner som kontrollerar all internettrafik (för det gör de, det har jag läst).

Jakt

2006-08-23T17:41:00.000+02:00

Till mitt förtret men alla djurrättsaktivisters stora nöja kan jag meddela att Bambi, eller rättare sagt Bambis broder Bambu, klarade sig undan helskinnande även denna gång. Trots att jag uppbådade all min jaktlist samt allt mitt tålamod ville inte jaktguden Ull att mitt elddon skulle nedlägga ett endaste byte. Min behållning av jakttillfällena blev en tio minuter lång beskådning av en ståtlig Älg samt tre vackra Kanadagäss (tror jag) som flög så tätt över mitt huvud att vingslagen hördes susa friskt.

Shopping

2006-08-17T22:54:00.000+02:00

Jag hittade inga kläder värda pengarna på rean för ett par dagar sedan. Det enda jag kom hem med är det som syns på bilden. Jag har valt att kalla detta konstverk "förutseende".

Edit: La nyss märke till den besynnerliga dockan på bordet. Den är så älskvärt ful att den nästan förtjänar ett eget foto.

Efterlysning

2006-08-17T14:24:00.000+02:00

På grund av överdrivet användande anser jag att värdet av ordet "hata" har devalverats. Därför skickar jag härmed ut en efterlysning av ett starkare ord. Jag tar tacksamt emot alla förslag.

Tråkigt ligg

2006-08-16T13:22:00.000+02:00

Alltså, jag har förståelse för att kyrkogårdsarbetaren går runt och är pilsk på jobbet, vem har inte varit det? Men ärligt talat, hur kul kan det vara att ge sig på en döing? Som S sa: "snacka om att tjejen ligger stel som ett lik". Fördelen skulle väl vara att hon inte är så svår att ragga upp.

Påminner mig om världens kanske bästa skämt genom tiderna.
"Vad är en nekrofils värsta mardröm..."
"Motjuck"

En kyrklig alkis från Västerås
var ej typen som vanligen åtrås
så fick han en chans
att bruka sin lans
nu mer förses kistor med alkolås

Duvan

2006-08-16T12:55:00.000+02:00

Med tanke på deras guppande med huvudet upp och ner så måste Duvan vara det djur som har det jobbigast på bakfyllan. Någon emot?

En riktig Knegare

2006-08-11T18:11:00.000+02:00

En riktig Knegare

Tillägg från Malin (hehe):
- Kallar sin fru för "regeringen" och andra kvinnor "fruntimmer"
- Äger en skinnväst
- Köper Chivers Regal till sig själv och Baileys till sin fru i taxfreebutiken. Och om han åker Finlandsfärjan köper hans så många ölflak att han måste köpa en liten lastvagn för att baxa hem dem.
- Har en bokhylla i tre sektioner, ofta svart, med vitrinskåp i mitten men som inte hyser böcker utan bara prydnadssaker, fotografier i ramar och ölglas snodda från puben...
- ... och köksbordet är givetvis en tung furupjäs.
- Är allmänt gnällig och är förbannad över att sossarna blivit "borgerliga".
- Köpte Teliaaktier

Det var med dessa det började:
- Är döv på ena örat
- Använder inte glasögon fast han behöver det
- Jobbar givetvis i Blåkläder
- Haltar på ena benet
- Röker Marlboro och snusar Grov lös
- Gillar speedway- Rapar öppet
- Går alltid i träskor
- Dricker lättöl till Dagens Lunch
- Åker på campingsemester
- Lyssnar på ZZ-Top och Dire Straits
- Kör Wolkswagen Pick-up
- Har stora, oljiga händer som han tvättar med alsolsprit
- Köper lösex av Gula Tidningen
- Kommer från Göteborg och heter Glenn eller från Söder och heter Berra
- Spelar V75 på helgerna och har en stående lottorad med svarvarpolarna
- Köper ett sex-pack folkisar varje fredag som de dricker till Tipslördag
- Har en punkarson
- Har en dotter som hoppat av gymnasiet
- Grillar flintastek
- Använder garaget som förråd

Mina jobb - I

2006-08-11T10:48:00.000+02:00

Då tiden medger på mitt nuvarande jobb tänkte jag passa på att göra en resa bakåt i tiden och minnas mina jobb genom åren. Vi börjar från början.

Tidningsbud för Kvällsposten
Allmänt: Efter att min inte så goda vän Ola ville ha hjälp med tidningsförsäljandet slog vi våra påsar ihop och delade upp villaområdet mellan oss. Jag var då ungefär 13 år gammal och rätt ohipp. Det är bättre nu. Nu är jag cool.
Arbetet: Jag cyklade alltså runt och sålde tidningar till de boende i området. De flesta var vänliga och gav en liten arbetsvillig pojk en extra slant i näven. Andra var ena as och dem sket jag i ibland bara för att jag inte pallade att cykla till de otacksamma svinen för den löjligt låga ersättning jag fick av Kvällposten för en såld tidning. Dessutom gav jag dem de knyckligaste och skitigaste tidningarna.
Lön: Hade det inte varit för dricksen så hade slavarna på bomullsplantagen tjänat mer än jag. Drog väl in mellan 200-300 kr. per helg. Köpte min första dator för dessa surt förvärvade stålar. En Pentium II på 166 Mhz.
Arbetskamrater: It's a one man job.
Fördelar: Träningen och att jag blev en uppskattad unge i området.
Nackdelar: Vårt bostadsområde låg i en så brant backe att det skulle få bergspassen i Tour de France att likna Uppsalaslätten i jämförelse. Speciellt vintertid var det pest och pina då cykeln slirade i den isklädda backen. Regnande det ville jag bara gråta och skita i det men min Fuhrer till mor var hårdare än granit och skickade ut mig oavsett väderlag. Om sen den gamla läskbacken där jag hade tidningarna välte ut i blötan svor jag som en pirat, grät och sparkade på cykeln.

Knäckebröd

2006-08-10T20:04:00.000+02:00

Knäckebröd måste vara en av de mest skeva uppfinningarna någonsin. Det smakar som bark, ger skärsår i tandkött och hals och smular barockt mycket. Dessutom envisas de med att göra de så runda och käcka, med ett gulligt litet hål i mitten. De skulle passa bättre som frisbees än som mat. Den som bakade det första knäckebrödet borde bakas i stenugn själv.

Arnold is the The Man!

2006-08-10T15:02:00.000+02:00

Mina försök att få någon tjej att gå med på att se Terminator 2 med mig har sällan burit någon frukt och de gånger jag lyckats övertala någon ovetande tös så har reaktionerna varit minst sagt nedslående. Nu har jag dock funnit nålen i höstacken i form av Malin Byström som genom sin post Drömmen om Arnold ger mig tårar i ögonen.

"T2- actionfilmernas actionfilm på delad förstaplats med Aliens...."

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!

Edit: Malin påstår sig tydligen heta Maria. Jag tvivlar....

Badlakan

2006-08-10T10:24:00.000+02:00

När jag fikade med min kvinnlig bekant S igår slogs min världsbild i spillror. Jag har alltid trott att vi män är lortiga svin som jämfört med kvinnor inte bryr oss nämnvärt om hygien och sådana triviala ting men efter gårdagens diskussion om badlakan är jag nödd och tvungen att ändra uppfattning. Jag berättade, rädd för att anses vara just äcklig och orenlig, att jag i snitt använder ett badlakan 3-4 gånger innan jag slänger det i tvätten. Till min stora förvåning blev S förvånad av motsatt anledning eftersom det visade sig att hon använde en och samma handduk mer än 10 gånger innan det var dags för tvätten. Så nu till frågan, vem av oss är normal och vem av oss är det inte?

Pensionärsgrannar

2006-08-10T07:44:00.000+02:00

Att grannar kan vara lite märkliga är ett välkänt faktum, vår nuvarande granne är ett exempel. Hon ser ut som en nersupen rysk kulstöterska och röker som en borstbindare. Om hon råkar ha lägenhetsdörren öppen i mer än 10 sekunder luktar hela trapphuset som ett krematorium. Att hon är en aning psykiskt labil gör inte saken bättre. Hon brukar stå och lura bakom sin dörr för att så fort hon hör fotsteg i trappen glida ut och få det att verka helt oavsiktligt. Väl öga mot öga börjar tiggandet. "Har du 20 kronor?", "Har du en cigarett?", "Har du socker?" Droppen var ändå när hon en, med studentögon sett, okristligt tidig morgon helt sonika klampar in i vår lägenhet och in i mitt sovrum för att tigga till sig valfritt ting. Nästintill paralyserad lyckades jag tvinga ut henne, givetvis utan att röra härket. Sedan dess låser vi alltid dörren om natten.

Pensionärer kan också vara lustiga grannar som följande ordväxling vittnar om.
*Knack, knack*
- "Hej"
- "Goddag, vill du vara så vänlig att sluta knacka i golvet så förfärligt?"
- "Vaddå knacka, jag går ju bara.."
- "Sluta med det då"

Mitt konto

2006-08-09T13:40:00.000+02:00

Att kontokortet inte fungerade som ett inpasseringsdito blev jag varse tidigare idag. Vakten tittade konstigt på mig och såg ut att undra om jag var riktigt klok. Jag log ltie snett och tog upp passerkoret, det gick bättre.

Jag misstänker att min nästa inloggning på Internetbanken kommer att ge "dagen efter"-vibbar. De illvilliga passerkortsterminalstillverkarna lär inte ha varit sena att insallera en funktion som länsar kontot just i fall att någon skulle råka missta sig. Jag menar, jag hade gjort det.

Kvinnor

2006-08-08T12:55:00.000+02:00

Snor från mig själv igen. Redan publicerad på min förra blogg men vad fasen, det var ju ingen som läste den!

25 saker som varit annorlunda om vi alla var kvinnor
25) Toalettsitsen hade aldrig varit nerkissad.
24) Hästhoppning hade varit världens största sport.
23) Arnold Schwarzenegger hade varit en stor och stark bonde hemma i Österrike.
22) Ett nej hade aldrig behövt tolkas som annat än ett nej.
21) Ordet fred hade inte funnits, det hade varit en självklarhet utan motsats.
20) Skräpmat hade definierats som köttinnehållande produkter.
19) Bilar hade varit mjuka, söta och aldrig slukat mer än 0,5 l/milen (dessutom hade bensinen sedan länge varit passé som drivmedel). "Rymliga" och praktiska kombibilar hade täckt vägarna.
18) Färgen grå hade aldrig prytt alla våra fina betonghus som förresten inte skulle
finnas då alla skulle bo i rosa radhus.
17) Ordet "slagskepp" hade bara varit en samling slumpvis valda bokstäver.
16) Rymden hade hetat jymden och varit fascinerande. Stjärnorna hade varit "fina" och tanken på att utforska Jupiters månar befängd.
15) Tyskland hade fortfarande varit en samling oenade furstendömen.
14) Kommunismen hade faktiskt fungerat även i praktiken.
13) Användandet av metall hade inte varit värt besväret att anlägga en gruva. För att inte tala om det lidande de stackars gruvarbetarna skulle utsättas för.
12) Projektilbanor hade aldrig varit mer utforskade än ett konstaterande: "kastar man upp nått, så faller det ner".
11) Korstågen hade handlat om att lära sig mer om "våra trevliga grannars kultur".
10) Kinesiska muren hade aldrig varit påtänkt.
9) Konflikter hade lösts på toaletten istället för på slagfältet.
8) Gränser hade inte existerat för "alla är vi världsmedborgare".
7) "Guns and Ammo" hade aldrig någonsin sett dagens ljus. Och om den hade gjort det så hade de inte haft nåt att skriva om då handeldvapen inte hade varit att tänka på.
6) Ruhrområdet hade varit en nationalpark.
5) På styrelsemiddagar hade de vanligaste samtalsämnena varit mode, barn, hemslöjd och, framför allt, senaste avsnittet av "Sex and the City".
4) Ingen hade någonsin kunnat tänka sig att starta ett sjuhelvetes jävla slagsmål för att deras favoritfotbollslag råkade förlora ett derby med 1-2. Förövrigt hade fotboll aldrig funnits.
3) Tobak hade endast använts som medicin.
2) Datorn hade använts till att ladda ner recept och stickanvisningar. De enda spel som spelats hade innehållit söta Lemmings som givetvis inte ens hade dött.
1) I Antikrundan hade vi aldrig fått se modelljärnvägar eller gamla vapen.

Jimmy Nordin

2006-08-08T07:57:00.000+02:00

En av Svensk friidrotts största bad boys har slagit till igen. Efter att ha misslyckats fullständigt (överraskad, någon?) i kulkvalet så brister det för stackars Jimmy Nordin och han super sig redlös. Men för alla er som inte förstår hur det kunde sluta så illa så vill jag meddela att det är bara ett steg i den långa trappan av tvivelaktiga beslut som Jimmy har tagit under åren. Redan som pojkspoling valde Jimmy att ställa sig i vägen för broderns släggkast och bröt helt sonika benet. Lika glad var Jimmy för det när han släpade runt sin kula med gipsat ben.

Lika glada var inte alla de som tvingades lyssna till Jimmys solokarriär som "artist". Med klassiska epos som "Ensam i min eka" har han gjort sig odödlig inom musikvärlden. Jag har sökt med blåslampa för att finna ett videoklipp där Jimmy framför denna öronbedövande visa men kan tyvärr inte leverera. Om någon vet vart ett sådant finns så meddela gärna mig. Det omdöme som bäst sammanfattar denna lyssnarupplevelse kläcktes på Jimmys hemsidas forum: "Jag lyssnade på din låt ’Ensam i min eka’ och undrar om jag kan få tillbaka de tre minuterna av mitt liv?".

Det är just på grund av den kastratsång Jimmy visar prov på som jag skulle vilja uppmana honom att inte spola kröken utan istället supa hårdaren än någonsin och då speciellt Whiskey. Han kommer förmodligen aldrig att blir någon Leonard Cohen men kanske, kanske att han kan ta sig upp på Eric Gadd-nivå vilket skulle vara ett enormt fall framåt (om än fortfarande hälsovådligt illa).

Vidare visar det sig att Jimmy, vid sidan om kulstötningen och musiken, gjort ett till minst sagt tveksamt val här i livet: försäljning av sexlesaker via sin hemsida. Det är något han motiverar så här: "Min förra flickvän ville ha en."
Jag kan inte undvika att få en bild av Jimmy med flickvän i sängen med diverse mer men aldrig mindre obskyra leksaker. Tack Jimmy, tack.

Fotot är taget av Niclas Hammarström och mer information finns på Aftonbladet.

I natt jag drömde

2006-08-07T19:34:00.000+02:00

En mardröm!

Jag vaknade kallsvettig denna morgon, som om det läskiga Storsjöodjuret dräglat ner mig. Det hela berodde på den nervpers jag råkade ut för under nattens timmar. Drömmen utspelade sig på en middagsbjudning i min mors regi. Alla var där, hela tjocka släkten (att den är tjock vittnar mina 7 syskon och triljard syskonbarn om). Tillställningens syfte var diffust men någon/något skulle tydligen firas. Min kära mormor var, trots sin aktvärda ålder av 90+, vid god vigör och hörde bättre än vanligt. Jag tyckte mig dock märka något lurigt hos den gamla damen då hon kisade mot mig över matbordet. En farhåga som snart skulle besannas!

Det var nämligen dags för utdelande av de gåvor som hör dessa stunder till. Mormor ställde sig upp, gick fram till min syster och utdelade tre hundra riksdaler innan hon stapplade vidare mot mig. Till min förskräckelse ser jag att det i hennes hand endast visar sig en (1) hundralapp! Jag flämtar till och försöker hitta en förklaring. Kanske har hon gett syster en lapp för mycket, kanske kommer hon på sig och tar upp två till? Istället säger mormor glatt: "Här har du Björn, jag vet att det inte är lika mycket som syster din fick men du har ju alltid haft det bättre ställt, hon behöver pengarna mer". Men vfn? Vad har det med saken att göra? Rättvisa är inget relativt! Det var tur att jag vaknade här, mitt handlade efter denna incident hade jag knappast kunnat redogöra för här utan att framstå som psykopat.

Obs! Det är inte mormorn på bilden som har orsakat mardrömmen.

En trotjänare har gått i graven

2006-08-07T15:16:00.000+02:00

Min tappre trotjänare, Sagem My-X6, har idag lämnat mig i stor sorg och saknad. Han har varit en trogen vän, en klippa att luta sig mot i svåra stunder då en taxi hem var enda lösningen. Han har aldrig klagat på mig eller blivit sur trots att jag behandlat honom under all värdighet. Hur många gånger har han inte legat där på marken i tusen bitar bara för att ge mig ett glatt leende när jag åter monterat ihop stackaren. Hans dopp i diverse vätskor har endast gjort honom aningen tjurig en kort stund vartefter han återigen stått vid min sida, redo för nya äventyr.

Han har alltid varit lite speciell min Sagem. Många skrattade, kallade honom för "tegelsten" och undrade hur jag kunde välja en sådan okänd mobil när storheter som Goliat-Nokia och Sony-Ericsson fanns att tillgå. Jag har alltid försvarat Sagem mot alla dessa påhopp och skrattat gott för mig själv då dessa "lite finare" mobiler vandrat stigen mot de sälla jaktmarkerna långt tidigare än min kamrat.

Minnesmässan kommer att hållas i all enkelhet med nära och kära.
Vila i frid.

I ledsen man i Uppsala
vars mobil har gått i dvala
måste köpa en ny
men vill inte ty
för en ny man måste betala

PS. Jag behöver en ny vän, förslag?

Mitt liv som vodkasmaksättare

2006-08-07T15:06:00.000+02:00

Efter det något misslyckade (ok, fullständigt katastrofalt misslyckade faktiskt, det var så äckligt att jag fortfarande får kramper i ryggraden av att se en burk med svartpeppar) försöket att krydda Vodka med svartpeppar och vanilj så har jag lite nya planer. Saffran har visat sig fungera över förväntan och kan förmodligen med fördel blandas med kanel alternativt kardemumma.

Jag har även funderingar på att försöka fånga mina favoritlukter och omvandla dessa till smaker. Det skulle leda till tomat- nyklippt gräs- och traktorvodka.
Andra smakförslag välkomnas.

Hanna efterfrågar

2006-08-06T19:39:00.000+02:00

Efter ett par dagarns tjat så får nu Hanna sin vilja igenom. Tydligen kan hon identifiera sig med texten. Eller så är det enbart för att hon kommer från Mora?

En sexglad kulla från Mora
Ville studera humaniora
Med mycket praktik
Och mindre etik
Hon därför valde att hora

Buddhist, javisst!

2006-08-05T18:26:00.000+02:00

Det här måste vara det ultimata beviset på att karma och reinkarnation existerar!
Visserligen kan man ifrågasätta det relativt låga fallet från människa till katt men det kanske vägs upp av det faktum att alla katter är genomonda så fallet kommer förmodligen att fortsätta även efter detta liv.

För er som inte fått nog rekommenderar jag Cats that look like Hitler

Sverigedemokraterna IV

2006-08-05T13:31:00.000+02:00

Aftonbladet fortsätter sin lilla serie om Sverigedemokraterna. Och de som skulle vara så politiskt korrekta med alla gamla lik rensade ur garderoben? Det är visserligen gammal skåpmat de tar upp men repetition är all kunskaps moder.

På en enkel krog i Huvudstaden
sprack en kväll demokratfasaden
Vi ska samarbeta
men ingen får veta!
Hur var det nu med reningsbaden?

Dagens snålhetstips

2006-08-04T13:15:00.000+02:00

Detta tips riktar sig speciellt till fattiga studenter och snåla pensionärer (för de är sällan fattiga utan lever mer efter principen att allt som går att gneta på skall så gnetas på eftersom det minsann var så knapert under 20-talet då de växte upp).

När du kokar potatis (eller annan kokbar kost som skall tillagas under lock) och även är sugen på sås, se då till att tillaga såsen på locket då det innebär att du endast behöver ha en platta på.

Rättelse av bildtext: En före detta fattig student som efter mitt tips nu har möjlighet att slänga pengar omkring sig.

En konfliktlimerick

2006-08-04T12:38:00.000+02:00

Varför inte kommentera de senaste händelserna i Mellanöstern med en liten limerick?

En fattig grabb ifrån Palestina
Lät mot judarna stenarna vina
"Jag blir martyr
Allah han styr
och tar i himlen hand om de sina"

Angående konflikten måste jag erkänna att jag inte riktigt kan bestämma mig för vilken sida jag ska stå på. Jag gillar inte stenkastarna, jag gillar inte Israels hämndaktioner, jag gillar det faktiskt inte alls. Det känns lite mycket sandlåda över det hela. I och för sig ett väldigt allvarligt sandlådebråk men ändå. Någonstans måste man inse att "den andra sidan inte kommer att ge sig. Någonsin.
Dessutom, en kompis som varit i Israel under lång tid sa till mig att fred inte ligger i Israels intresse. Det finns så många inre slitningar i landet som kvävs då det finns en gemensam fiende att fokusera på. Se bara på Tyskland innan och under andra världskriget, folk slöt upp när allt hat fokuserades på ett tydligt definierat problem. Tydligen så finns det så många olika judiska subgrupper i Israel som egentligen inte alls kommer bra överens och med stor sannolikhet skulle råka i luven på varandra om det inte vore för konflikten med muslimerna.

Nu vill jag ändå slänga in en brasklapp i form av att jag inte har verifierat den här informationen utan endast litar på min kompis ord. Men jag gillar å andra sidan att skaffa mig en uppfattning utan att ha mycket på benen, det är helt enkelt mycket roligare att ha en åsikt om allt. Åsiktslösa människor ger jag inte mycket för. Därför slänger jag nu bort brasklappen och hävdar bestämt att ovanstående är objektiv sanning.

Oj, vad folk kommer tycka att jag bagatelliserar konflikten nu, vilket är helt riktigt. Ibland blir jag bara så trött på allt tjafs. Vad tvetydig jag är dessutom! För att citera mig själv: Jag kan "inte riktigt kan bestämma mig för vilken sida jag ska stå på" vs. "Men jag gillar å andra sidan att skaffa mig en uppfattning utan att ha mycket på benen".
Bara därför bestämmer jag mig här och nu för att stå på Israels sida. Go Israel! De har dessutom en röst mer än Palestina i omröstningen om det sämsta landet så de kan behöva lite stöd.

Sverigedemokraterna III

2006-08-03T15:27:00.000+02:00

Det är dags för ett kärt(?) återseende. Vad passar inte bättre än att återuppta min lilla Sverigedemokratsserie med en liten limerick?

En svensk demokrat i Stråtjära
Tyckte de var för impopulära
Vi ska bli populister
Ej längre nazister
Man vinner ej röster på raslära

CCCP

2006-08-03T08:02:00.000+02:00

En epok att minnas, ett landslag i hockey som aldrig setts maken till varken förr eller senare samt ett par minst sagt finurliga ledare som hittat på hyss genom åren. Jag talar givetvis om Sovjet, landet vi alla älskar att hata (alt. hatar att älska - något som Lars Ohly säkert skulle skriva under på). En sak jag alltid gillat extra mycket med vår föredetta granne i öst (vila i frid) är deras nationalsång. Något som smärtat mig är att jag, trots mitt oerhört utvecklade sinne för språk, inte kunnat förstå vad de sjunger. Nu har jag dock blivit bönhörd! En direktöversättning finns äntligen tillgänglig. Jag hade väntat mig bombastiska Stalinhyllningar, vackra beskrivningar av Uralbergen, lovsjungande om ubåtar, någon liten gliring om kapitalisterna i väst och försäkringar om att sovjetisk kärnkraft minsann var lika harmlös som ett par års hälsoferie i ett hemtrevligt Gulagläger. Jag kan inte annat än erkänna att även om texten inte riktigt överensstämde med mina förväntningar så känns det skönt att äntligen kunna lägga denna gnagande fråga bakom mig.

Nåväl, säga vad man vill om de vodkavilsna björnfällsbärarna med någon Sibirisk form av Davy Crockettmössa men nog kan de, om vi bortser från de sporadiska grammatiska felen, slänga ihop en klämmig låt i alla fall. Håll till godo gott folk.

All heder åt Cliff Hanger och El_Pedro som spred denna pampiga låt så långt som till mig.

En tanke i natten

2006-08-03T01:43:00.000+02:00

Jag är nyss hemkommen från BJ eller Birger Jarl om man så vill. Det är ett populärt uteställe här i Uppsala. Idag var det gissningsvis 500 gäster som gjorde mig sällskap. Där jag satt på min stol i natten väktes så en tanke: Hur många tjejer som är här kommer i natt att bli gravida?

Efter att inom gruppen ha dividerat om bland annat hur stor andel av alla kondomer som går sönder kom vi fram till att det borde vara åtminstone en (o)lycklig flicka (och pojke) som kommer att ha mer än den feta notan att ha ångest över.

Nu ska jag sova - klockan 06.10 tjuter mistluren.

Läsarinteraktion

2006-08-02T15:35:00.001+02:00

Hr. Eugéne de Beauharnais har skrivit en limerick som jag tycker förtjänar att lyftas fram från kommentarerna.

Dessutom har jag tagit mig friheten att ändra den en aning så att den faller mig helt i smaken. Fult va?

"En kärlekskrank man från Puolitikasvaara
ansåg att kärlek rustik skulle vara
Hans plan var djärv
förförde en järv
nätt och jämt att han livhanken klara"

Jag uppmanar även er andra att skicka in era alster. Det är kul att limericka!

Sämsta landet

2006-08-02T15:23:00.000+02:00

Det ser ut att vara ett jämt race mellan Israel och outsidern Åland i kampen om vilket som är det sämsta landet. Jag undrar vad priset (straffet) ska bli, kanske ett fördömade av FN? Fast där har Israel jobbat i förebyggande syfte...

Rösta till höger eller längre ner.

Inköpsansvariga - skärp er!

2006-08-02T14:32:00.000+02:00

De har haft en veritabel evighet på sig att läsa av den svenska marknaden. De har köpt parti efter parti, säsong efter säsong har passerat men alltid är det samma visa.

"Jasså, storlek 36 i längd? Nej, den är tyvärr slut..."

De anorektiskt trånga alternativt enormt vida midjor samt Pagrotskykorta benlängder som finns kvar kan staplas till månen utan problem. Dessa reas till slut ut för en spottstyver då ingen vettigt byggd människa kan använda dem till annat än putsdukar till sina kopparbunkar. Jag kan för mitt liv inte förstå varför man inte tillämpar den logik som en treåring skulle kunna se: Köp in fler plagg av de som går åt och färre av de som blir över!

En inköpare i Askersund
gillar ej en normalbyggd kund
Byxor korta och breda
han köper till leda
för han är ju själv lite rund

Kreti och pleti

2006-08-01T15:58:00.000+02:00

Den stora massan av obildade hjon formar nutidens nyhetsflöde.

En euforisk essayist i Essen
Examinera en evning Expressen
Erfor enkom elände
Editorn erkände
Enfalden efterfrågar excessen

Själv föredrar jag Aftonbladet =)

Dagens limerick

2006-07-31T18:24:00.000+02:00

När jag bläddrade lite förstrött i en diktsamlig stötte jag på ett par Limerickar som genast väckte mitt intresse. Den gamla klassikern av Hans Alfredsson är en given favorit.

"Det bodde en kvinna i Gränna
som stjärten så hårt kunde spänna
att hon uti dess hål
kunde strypa en ål
och till och med vässa en penna"

I och med läsningen blev jag själv väldigt sugen på att knåpa ihop mina egna, blygsamma alster. Visserligen lär de inte följa alla konstens regler (för regler finns det) men det må så vara.

En matglad grabb i Borås
Med sån iver smörjde sitt krås
Att magen hans svällde
Men innan den smällde
Hans mor på kylen satt lås

Så, premiären är avklarad.

Primitiva läten

2006-07-28T13:23:00.000+02:00

Det kryper i mig, nackhåren reser sig och jag får en sådan där frossrysing som gör att kroppen känns som ett asplöv. Varför? Jo, det ska jag berätta.

Vid snuva finns några olika sorters personer.

1) De som snyter sig diskret och gärna går undan för att inte störa sina medmänniskor.

2) De som inte fullt lika diskret utan helt i avsaknad av skam tar i från tårna och låter som en brunstig elefant, gärna vid matbordet.

3) De som inte snyter sig vid behov utan istället suger in all klisterseg sörja in i kraniet igen, gång på gång. Ungefär som Leonardo di Caprio i Titanic när han ska lära Kate Winslet att loska som en riktig karl. Skillnaden i det här fallet är att det inte alls kommer ut genom munnen utan vänder neråt igen. Vedervärdigt beteende som endast kan ursäktas om det görs diskret och i situationer då det helt enkelt inte finns möjlighet att snyta sig. I övrigt bordet bannlysas. Dessa personer förefaller också vara de som även i annars beter sig något mindre civiliserat. De rapar, tuggar med öppen mun, andas ljudligt och har ofta ett lätt irriterande skratt.

4) De som torkar av allt det mysiga på handen. Gärna precis innan de trycker någons hand, för inte kan man hälsa på någon ny och ha lite snor rinnande från näsan? Nej, då är det mer elegant att dela med sig handslagsledes.

5) Urblåsarna, alltså de som sätter ett finger för ena näsborren och blåser den andra fri vartefter proceduren upprepas med nästa näsborre. Vanligt bland elitidrottare och bör inte användas i andra sammanhang än just under sportaktiviteter.

Kategori tre är de som får mig att vilja rulla ihop mig till en boll och aldrig mer sträcka ut mig igen. Att människor inte kan bete sig?

Parkinson är mitt nya namn

2006-07-28T09:40:00.000+02:00

Syster min vet hur man skräms. Att informationen som skrämde mig var given i all välmening gör inte saken bättre. Ni som läst mitt inlägg om Restless legs vet att det kan vara ett tämligen irriterande inslag i livet. Nu verkar det som att roten till det onda har grävts upp. En brist på dopamin. Utmärkt, är min första tanke, nu kanske det kan komma ett läkemedel om mina bekymmer skulle förvärras (för idag är de inte speciellt allvarliga). Nästa tanke var desto mindre kul. Brist på dopamin -> kanske inte bara innebär restless legs -> vad finns det fler för sjukdomar som är resultatet av brist på dopamin -> Parkinsons!

Jag har ingen som helst lust att få Parkinsons, det låter trist värre.
Och inte blir det bättre av att Hanna, som ett plåster på såret, slänger ur sig:

"Det ena innebär INTE det andra, då kan du lika gärna få depression, eller nåt annat"

Så jag ska alltså ha restless legs, Parkinson och "nått annat" - inte konstigt att jag blir deprimerad på köpet då.

Vilket land tycker du sämst om?

2006-07-27T12:30:00.000+02:00

Tänkte följa Lassbos exempel med en liten landsfråga fast med en liten twist.

Jag vet, jag vet, Åland är inget land, det är ett län i Sverige men ni får stå ut med den missen. Min röst lägger jag på USA, fast det har nog mer att göra med Mr. President än landet i sig.

En helt vanlig helg på Åland

2006-07-26T18:29:00.000+02:00

Anno Salutis - MMVI

Ärkebiskopen i Lunds Stift och tillika Greve av Snappehaneland, Fredrik den Store, meddelade mig för en tid sedan att han ämnade besöka de delar av Svea rike som inte får så mycket uppmärksamhet i dagens Stockholmscentrerade mediaflöde. Detta för att kontrollera att Konungens undersåtar betalar sitt tionde och håller sig till ett kristet leverne. Jag, i egenskap av Uppsalas Kansler, såg till min förvåning att jag hade en lucka i kalendern och valde då givetvis att även jag skänka en gnutta gammelsvensk glans över Åland. Till vår hjälp hade vi min ständige vapendragare Rickard, även kallad Uppsalaslättens egen Sherpa eller Fredag i folkmun.
Den karneval de upprymda Ålänningarna (eller nysvenskar som de hellre vill kallas) hade tillägnat oss var, om inte till vår fulla belåtenhet så i alla fall klart godkänd. När vi steg i land hade den röda mattan rullats nästan ända ut till bränningarna och kyrkklockorna klämtade i takt. Plejbelns jubel visste inga gränser och den Åländske Generalkonsuln stod med öppna armar för att välkomna sina överordnade. Anledningen till att vi anlände sjövägen var att Bosse Ringholm hade bokat regeringsplanet utan att först fråga oss om lov - typiskt honom.

Efter att snabbt ha tittat inom Statens Ämbetshus (underförstått Svenska Statens Ämbetshus) och kontrollerat att den dagliga verksamheten fungerade prickfritt och att ingen mumlade under Kungssången, var det dags att inspektera vår kungliga inackordering. Joj, vår inhyrda ledsagerska som körde bil som en halv karl, drack som en hel, spottade snus och kissade stående, tog oss med säker hand till sitt eget residens där hennes kökshjälp tillika moder hade dukat upp en middag som skulle få Nobelfesten att likna mest en halvrutten måndagsskollunch. Det vankades nämligen bränd grillkorv. Till denna utsökta gourmetmåltid inmundigades det inhemska specialiteter: Lapin Kulta, Finlandia, Koskenkorva samt en lugn och sansad mängd Olvi Tupplapukki. Den nysvenska stavningen vållade viss diskussion då vi inte kunde förstå vad som var fel med Dubbelbock.

Fika Fikasson, Dotter till den Jordbruksansvarige i länet, anlände med sina bägge kammarjungfrur Danne (ett ytterst tveksamt smeknamn för en tjej, vilket vi givetvis inte var sena att påpeka) och Maria. Greven höll ett litet föredrag om Sveriges roll i Krimkrigets upplösning samt utlovade statliga anslag till uppförandet av ett Operahus i Jomala.

Som herrarna i sällskapet alltid gör framåt kvällningen samlades vi för att smutta på några enkla Bobbys och tala om Stormaktstiden.

Bobby on The Rocks (served smashed not stirred)
1 del Kahlua
1 del Mintu
Ett stänk Tabasco
Is

Kahluan, Tabascon och isen representerat varsitt attribut man förknippar med Bobby - Mintun är mest där för att det smakade förjävligt utan.

Väl ute på lokal (eller "i", eller "mellan" lokal som de Prepositionslösa nysvenskarna väljer att kalla det) så hade tydligen Bartenderna inte följt med i nyhetsflödet från fastlandet och därför inte sett att alla välrenommerade drinklistor nu mer innefattar en Bobby. Som de gode män vi är upplyste vi stackaren om detta. Angående baren kan nämnas att vi först blev förvånade över att inte se vår Svenska krona användas mer frekvent men vi lugnades när beskedet att påhittet med Euro var ett pilotprojekt från Riksdagen för att utvärdera dess eventuella införande i hela riket - från Karelen till Stavanger. Efter att ha sett de "moderna" sedlarna, som inte ens pryddes av ett Kungaporträtt (!), kände vi oss nödgade att ringa upp GP på satellitlänken och be honom avstyra hela projektet, vilket givetvis skedde senare samma kväll.

Senare på kvällen stämmer hela dansgolvet upp till sång när en vacker tolkning av Mikael Wiehes "Det här är ditt land". Låten kulimnerar när textraden "Det här är mitt land, det här är ditt land, det här är Åland" skanderas av en upprymd folkmassa samtidigt som Generalkonsuln ger oss Mariehamns stadsnyckel samt avtäcker en staty föreställande Gustav III, allt detta som ett bevis på länets respekt och vördnad för det Gamla Sverige och den rättmätige konungen.

Då kvällen var slut var vi dito. Limousinen stod och väntade och förde oss hemåt i natten. Greven hade redan tidigare på kvällen setts lämna festen med orden "det är en dag i morgon också".

Nästa morgon vaknade vi av en smått bekymrad Greve som oroade sig för att vi låg lite efter i öl-schemat. Jag och övriga medlemmar i delegationen lugnade honom med orden att vi snart skulle vara i kapp. Solen sken nästan lika klart som över de västra länen i Sverige och en exkursion till Ålands vackraste badstrand var på tapeten. Efter diverse bollekar orkade inte vår Sherpa mer utan han kastade helt sonika in badhandduken och slocknade. Olvi Tupplapukki hade sagt sitt.

Klockan var arton noll noll och vi, de tre musketörerna, hade hela dagen framför oss. Även denna afton vankades det stort kalas. Vi begav oss till en privat mottagning hos Mia (hon med FEM flaskor Kahlua). Det var tydligen även tillhåll för ett par eftersläntrande revolutionärer från Sveriges östraste län, Finland, som inte ville släppa in oss i huset. Vår värd, Joj, visade sig på sitt allra givmildaste humör och slängde dem endast i den djupaste fängelsehålan och tog kontroll över situationen. Stolar och pappersmuggar införskaffades och vi tänkte att vi fick ta seden dit vi kommer och njöt av det spartanska som här är vardag. Ett par av upprorsmakarna lät vi (ja, givetvis i bojor) bevista tillställningen för att få en mer nyanserad bild av det Svenska styret på ön. De hävdade bestämt att det enda vi hade att komma med var OS-guldet i hockey. Ett skrattretande argument som snabbt förvandlades till aska när vi ifrågasatte om de östsvenska länen ens hade en spelare med i det landslag som gick till åttondelsfinal i VM så sent som för några veckor sedan? Eller om de själv tyckte att de östsvenska "artisterna" Arja Saijonmaa eller helvetesrockarna Lordi hade något att komma med jämfört med storheter som Roxette eller Basic Element. När vi sen frågade hur många stridsplans- eller fordonstillverkare de hade så insåg de givetvis att det var lönlöst att fortsättaargumentera. Även vi stillade oss för en tyst minut för Bobby innan kvällen fortsatte på stadens gator och torg.

Greven beslutade sig för att göra ett oannonserat besök i andra delen av provinsen i hopp om att få samtala med generalkonsuln. Han tilldelades en vägvisare och hamnade slutligen på ett okristligt gille. Här dracks det i rikliga mängder men Greven insåg ganska strax att ingen av någon av deltagarna tillhörde det styrande skicket och lämnade de odöpta till sitt. Färden fortsatte mot centrala Mariehamn för en sammanstrålning med den övriga delegationen. Guiden byttes ut mot två kollegor med en ganska kraftig attityd som dock skickligt kunde lotsa fram Greven i säkerhet inne på Alvas.

Det hela fortgick i dur ända tills ett par Åländska proletärer bestämde sig för att iscensätta ett attentat mot vad de kallade "Svenska översittare" varpå de helt sonika riktade en spark mot undertecknads stortånagel som lossnade från sitt fäste. Det blodbad som nu utspelade sig får Stockholms motsvarighet att likna mest en parentes i blodbadshistorien. Tyvärr hade gärningsmännen försvunnit innan Greven, upprorstyglaren från Snapphaneland, kommit till platsen. Stark i själen som jag är valde jag att svälja smärtan och fotsätta dansa natten lång vilket tydligt syns idag.

Greven samtalade med chefen för fiskeriministeriet: Lucke Luckesson som framförde sina bekymmer över fiskekvoten. Greven lovade se över saken och fundera på det över en pizzabaguette tillsammans med den ursprungliga vägvisaren som blivit orolig över delegationens beskaffenhet.

Vapendragaren Rickard (Fredag) kunde tydligt ses fatta tycke för Fika Fikassons ena kammarjungfru som dök upp även på lördagen. Resultatet var som väntat nedslående och Fredag klagade dagen efter på en "sjukdomsklassad ångest" över att återigen ha trampat i klaveret när det kommer till det täcka könet. Fika själv hade kor som skulle mjölkas, stior som skulle skuras och lock som skulle läggas på brunnar varpå hennes närvaro omöjliggjordes.

På söndagskvällen var ett möte på Stockholms slott inplanerat varpå delegationen fick förbereda sig tidigt på en hemresa. Bondefolket klängde på oss likt druvorna på en klase och Generalkonsuln slet sitt hår i vetskapen om att han nu skulle få ta hand om länets bestyr helt ensam. Mången var de frågor som fått ett klokt svar under vår tid på Åland. Dimman låt tät över Svenska havet, mistluren gick varm och fartygschefen uttryckte sin oro inför Greven. Dennes tid på Marinministeriet hade dock lärt honom ett och annat och efter ett löfte om lotshjälp så styrde sällskapet kosan mot den kungliga hufvudstaden. Med en kirurgs precision lirkade vi förbi kobbar, skär samt ett och annat ryskt piratskepp som låg och lurade i vassen.

Väl framme på slottet inspekterades maktens korridorer och högvakten. Allt verkade vara i den klanderfria ordning vi är vana vid i gamla Sverige. Efter att vänligt men bestämt avfärdat en inbjudan från Kladde, innehavaren av "Kladdes Kebab" på Drottninggatan var det dags för delegationen att färdas hemåt till landets olika län. Händer trycktes, tårar föll och dyra löften om återseende lovades.

Smeknamn genom åren

2006-07-24T15:11:00.000+02:00

Lite smeknamn jag samlat på mig genom åren.

Torsten (Ett av mina mellannamn så det räknas väl knappt?) Högstadiet -> Nu
Tortellini (Torsten = pasta, logiskt) Högstadiet
Tottelani (Variant på ovanstående.) Högstadiet
Burtmeister (Rickards favorit.) 2004? -> Nu
Börje (Kallade min matteonda lärarinna mig vilket givetvis spred sig i klassen.) Gymnasiet -> Nu
Taz (Syrran och hennes kompis tyckte att jag såg ut som den Tasmanska djävulen i en gammal tecknad serie.) Högstadiet -> Gymnasiet
Björta (Syrran igen.) Så länge jag kan minnas
Totte (Kallade min första (obesvarade) kärlek mig.) Mellanstadiet -> Gymnasiet
Plyschbjörn (Broder Connys förslag som blev en succé inom vissa kretsar. Kanske min egen favorit, jag låter gullig.) 2005 -> Nu

Och sist men inte minst:
Snorbjörn fulgöling (Så valde en annan bror, Svenne, att kalla mig på ett gratulationskort för många år sedan. Tack för det.) Sällan använt, tack och lov.

Vilka bör jag behålla respektive försöka tona ned?

Om det fallit sig så att jag hade varit en fågel

2006-07-20T13:04:00.000+02:00

Operation förflyttning av inlägg

Om det fallit sig så att jag hade varit en fågel hade jag flugit högt upp i det blå, spanandes efter de allra finaste bilarna med de allra fulaste fiskarna i, för att sen med en laserstyrd projektils precision befläcka dem med dagens förädlade maskar. Sedan hade jag kraxat mitt högsta krax och lett med hela näbben. Ett mer utstuderat illvilligt flygfä hade världen aldrig skådat.

Attityd

2006-07-20T12:43:00.000+02:00

Operation förflyttning av inlägg

De påstod att jag hade någon slags "attityd". Att mitt viftande med kökskniven var ett tydligt tecken på det, likaså mitt försvarstal rörande hur det kom sig att vi inte hamnade på det utestället som tydligen var kvällens mål. Något som tydligen var mitt fel. Förnärmad valde jag att med en något agiterad ton skylla allt på kvinnors tid i badrummet vilket inte gjorde ett prickfritt intryck. Speciellt inte då jag lyckades blanda in en militant feminist samt hennes papiljotthårspopsnöre till pojkvän som egentligen inte hade ett dugg med saken att göra. Jag skyller allt på det hembrygda ölet som serverades ur vad som såg ut som gasbehållare med liggunderlag virade runt sig. Fast egentligen behöver jag inte skylla på något, jag har ju rätt - och inte f*n har jag någon attityd!

Vägval

2006-07-20T07:53:00.000+02:00

Det är dags att inse att även om jag är en bitter och klagande individ så finns det andra sakar att skriva om än just de jag tenderar att ogilla. Därför har jag bestämt mig för att frångå bloggens grundtanke och mer eller mindre börja skriva om allt möjligt. Givetvis kommer det jag ogillar fortfarande att ha en central plats i både mitt och bloggens liv.

Kanske blir det fler inlägg nu - förmodligen inte. Ett av mina favorituttryck passar in: "Mycket möjligt, men knappast troligt"
En spontan tanke om citat och uttryck - hur ska man låta läsaren veta hur det ska sägas, vilka ord som ska dras ut på och vilka pauser som eventuellt ska läggas in. Uttryckets fonetik och betoning om ni så vill? För det spelar verkligen stor roll i vissa fall. Hjälp? I just det här fallet ska "Mycket möjligt" uttalas lite hurtigt och studsigt följt av ett utdraget "men" med ungefär 3-4 e:n. Därefter skall "knappast troligt" sägas med ett lite lägre tonfall och på ett aningens överlägset sätt som att man vill visa för den som lyssnar att "Ha, trodde du på det själv eller?".

Jag börjar helt sonika med att, för att framstå som produktiv, flytta ett par inlägg från det försök till blogg som jag startade under namnet B-loggen.

Toaletttankar

2006-07-06T10:15:00.000+02:00

Det ter sig så att jag har snöat in på toalettinlägg vilket jag inte har någon bra förklaring till. Kanske kan det vara så att ett toalettbesök stimulerar tankarna då yttre stimuli är något begränsad på en toalett. Det vill säga om man inte är på besök hos någon för då kan man alltid roa sig med att läsa på diverse förpackningar och dylikt.

Nåväl, på toaletten på den förfesten jag var på igår så fanns det inte så många förpackningar att läsa på så jag uppmärksammade andra saker. Varför har fina flickor toalettborstar - det måste väl vara helt onödigt efter som de (som alla vet) aldrig gör "det där"?

Där jag satt passade jag på att skicka iväg denna fråga med ett sms till Hanna som genast svarade:

"För att stygga pojkar som du kommer på besök.
Äcklig reflektion by the way..."

Jag tar det som en komplimang.
Både stygg och äcklig, inte illa.

Komplimangfiskare

2006-07-02T18:06:00.000+02:00

Har vi inte alla hört den:

”Jag är så fet. Titta som magen putar ut...”

Svaret ska givetvis bli något i stil med:

"Nej, du ser perfekt ut, jag skulle inte vilja att du gick ner ens ett uns. Dessutom gillar jag en mysig och mjuk mage..."

En av grundpelarna i relationer av alla slag borde vara att inte ställa en fråga du inte vill ha ett ärligt svar på. Särskilt om jag är en del av denna relation. Jag har nämligen en tendens att inte svara enligt ovanstående formel utan istället säga mer vad jag tycker och tänker. Det resulterar ofta i ilska och nedstämdhet vilket leder till att jag framstår som ond när den enda skillnaden mellan mig och de flesta andra är att de inte säger vad de tänker. Fegt.

Nu har det emellertid gått så långt att jag, i ren avsky för detta komplimangfiskade, börjat svara på detta sätt även när jag inte har något som helst att klaga på. Det är helt enkelt roligare att skapa lite konflikter få lite oväntade reaktioner. Efter ett tag blir de dock inte längre så oväntade. Alternativt så slutar folk helt enkelt upp med att ställa dumma frågor om utseende/stil/what ever. Då har jag lyckats med min plan.

Kanske har jag gått ett steg för långt då jag börjat föregå dessa komplimangsfiskerier och helt enkelt börjat klaga på folk utan att de ställt några ledande frågor. Man kan se det som ett slags förebyggande syfte som dock oftast inte har någon som helst förankring i verkligheten. Jag klagar bara (inbillar jag mig) på saker som jag jag inte har något emot. Det vill säga har någon en tröja på sig om jag anser vara av helt OK standard så kan jag gott få för mig att nedvärdera den emedan en ful tröja undviker mina kommentarer helt enkelt för att jag inte pallar att ursäkta mig efteråt då jag skulle ljuga personen rakt upp i ansiktet. (Alternativet att stå på mig har jag testat men det är inte att rekommendera) För ursäkta mig, det får jag. Det kvittar hur många gånger jag än förklarar för de små liven att jag funkar så, jag menar inget illa, det var på skoj och så vidare - förnärmade blir de ändå. Jag antar att min villfarelse om att det skulle gå att skämta om allt grundar sig på att jag är relativt obrydd de gånger någon säger något liknande om mig (givet att det är att uppfattas som ett skämt vilket jag tycker att normalt begåvade personer borde klara av att bedöma).

Slutsaten är att komplimanger ska ges på eget bevåg och inte tvingas ur någon genom att spela på deras samvete som hellre ljuger än sårar.

VM:s roligaste startelva

2006-06-30T09:09:00.000+02:00

Ok, jag vet, dagens inlägg har inget med något jag ogillar att göra. Jag sviker på sätt och viss mig själv men det kan inte hjälpas. Jag kunde helt enkelt inte motstå. Ungefär som jag inte skulle kunna motstå en parfym som doftade nyklippt gräs och tomater. Den tjej som doftar så gifter jag mig med.

Nåväl, idag har jag tagit fram VM:s "roligaste" startelva.

	Jose Porras (Costa Rica)
Jacek Bak (Polen)	Loco (Angola)	Philipp Degen (Schweiz)
	Kais Ghodhbane (Tunisien)
Kaká (Brasilien)	Gilles Yapi Yapo (Elfenbenskusten)	David Degen (Schweiz)
Love (Angola)	Robert Malm (Togo)	Razak Pimpong (Ghana)

Förbundskapten:
Leo Beenhakker (Trinidad & Tobago)

Några kommentarer:
Det kan anses lite fantasilöst att ta med två Degen i laget men det är enbart för att Bröderna Deg låter så kul.
Angolas Loco och Love bildar onekligen en lustig Helan och Halvan kopia.
Ghodhbane måste uttalas "Good bane" för att det ska bli skoj. En god baneman?
Kaka uttalas "svenskt" utan accent. Jag hade velat ha en Kaffe i startelvan för att få den komplett men man kan inte få allt.
Robert Malm får vara med bara för att han låter som en helt vanlig svensk från Säffle men spelar i Togo.
Under hela första halvlek mot Italien var jag övertygad om att Pimpong hette Ping Pong vilket förstås hade varit en höjdare men det får gå ändå.

Toalettskräck

2006-06-15T13:51:00.000+02:00

Nu när jag ändå är inne på toalettspåret kan jag lika gärna berätta om en av mina värsta skräckkänslor - känslan av att tro sig ha glömt låsa toalettdörren på en offentlig toalett.

Det gäller dessa toaletter utan tydlig låsverifiering som tyvärr är rätt vanliga. Särskilt de där man låser genom att föra handtaget eller ibland en liten spak uppåt har en tendens att vara lite otydliga vad gäller detta.

Där sitter jag, helt blottad och utlämnad, och får plötsligt en oerhört stark känsla av att jag inte låste dörren. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg om jag verkligen gjorde det eller inte och nu bara måste jag kontrollera hur det ligger till bara för att vara helt säker på att ingen kommer instormande. Då måste jag alltså på något sätt resa mig, hasa mig fram med byxorna kring benen och känna på handtaget vilket känns mer än lovligt dumt. Tänk om någon står och väntar utanför varpå de helt plötsligt ser handtagetet tryckas ner och givetvis tror att personen (jag) är klar och är på väg ut. Så är dock inte fallet utan jag tar min tid, försäkrad om att dörren nu är låst, och glider sedan så obemärkt jag bara kan ut från toaletten med hopp om att ingen har sett det där handtaget tryckas ner någon minut tidigare.

Jag tror tvångstankarna började en dag för tre-fyra somrar sedan när en jobbarkompis överraskade mig (och sig själv) med olåst dörr. Då hade jag visserligen redan uträttat mina behov och stod framför handfatet men pinsmhetskänslan fanns där likväl.

Någon som har ett tips för hur jag blir av med denna tvångstanke?

Toalettlysen

2006-06-15T13:13:00.000+02:00

Efter de små insticken om det ännu mindre SD och dess representanter så är det nu dags att gå vidare.

På följande sätt beträder jag toaletter:
1) Öppnar dörren.
2) Sträcker in handen och trevar efter lysknappen samtidigt som jag kliver genom dörren.
3) Hittar lysknappen och tänder ungefär i samma stund som jag stänger dörren bakom mig och låser.

Det är vid steg tre som det moderna samhället med sina lågenergilampor skrattar åt mig. Eftersom de tar cirka fem sekunder på sig att komma igång får jag stå där i bäckmörkret och känna mig dum och undra om det verkligen är en lågenergilampa eller om det helt enkelt kan vara så att den vanliga glödlampan är trasig? Ska jag öppna dörren igen och släppa in ljuset eller vänta i en-två sekunder till? Och om jag bestämmer mig för att öppna, hur ska jag hitta vredet?

Lågenergilampor kanske skonar naturen och sparar pengar men de tär på mitt psyke.

Demokrati II

2006-06-10T20:35:00.000+02:00

SD-flickor i farten igen, följande citat ur aftonbladet är allt som behövs:
" – Om man är emot mångkultur är sverigedemokraterna det enda alternativet, säger hon.
Vi träffas på hennes och kompisen Nina Erikssons favoritrestaurang – kinakrogen Österns pärla."

Demokrati?

2006-06-09T00:48:00.000+02:00

För att citera Johan Tornberg som när han spelade för Malmö IF uppe i Timrå får frågan vad han tycker om Timråklacken som hånat honom hela matchen.
"Det är inte mycket studiebidrag där inte"

Jag undrar jag om inte samma sak kan gälla tösen i artikeln Emma, 22: Därför är jag sverigedemokrat.

"Hemma i skivspelaren snurrar bland annat Lars Winnerbäck, Ultima Thule och Ulf Lundell."

Stackars, stackars Lars och Ulf, det kan inte kännas bra.

Förresten, är det bara jag som ser en slående likhet mellan SD-Emma och Patty & Selma från The Simpsons?

God onytta

2006-06-01T22:10:00.000+02:00

För att på sätt och vis återknyta till mitt förra inlägg vill jag här och nu ifrågasätta varför all god mat, med ett fåtal undantag, är onyttig. Finns det en gud är han en jävel (haha) på att skämta till det. Vad skulle han möjligtvis kunna ha för motiv att göra nyttig mat äcklig och tvärtom om det inte vore för att roa sig?
Att all mat sen blir godare av att dränka den i hejdlösa mängder med fett kan inte heller ha varit ett genidrag ur folkhälsosynpunkt från mannen med skägget.

När jag ändå ifrågasätter hans val och beslut kan jag passa på att ställa ett par frågor till. Hur stort är universum? Varför kan du inte låta mig vinna en miljon? Vem mördade Olof Palme? Hur snygg tycker tjejer att jag är i allmänhet? Varför finns Miljöpartiet? Varför finns det aldrig nog med eluttag i lägenheter?

"Sallad och vatten" på restaurang

2006-06-01T21:59:00.000+02:00

"Jag tar en sallad tack. Och en vatten"

Det är inte utan att jag får lust att tvångsmata de små liven. Tjejer, för det är oftast tjejer, som beställer en nästintill obefintlig rätt med mindre än 1 kalori har jag vansinnigt svårt för. Inte nog med att de är patetiska, de förstör även min matlust genom sitt barnsliga beteende. Hur känns det att beställa in en svulstig förrätt följt av en överdådig huvudrätt samt en kaloribomb till efterätt när flickan mittemot sitter och petar bort de feta oliverna ur sin fisförnäma sallad? Se istället till att äta rejält (som en karl om ni så vill) och träna istället. Det mår både ni och jag bättre av.

Det påminner mig om en serie jag en gång läste. En halvrund kvinna uttalar glatt orden:
- Det är inte ofta min man ger mig komplimanger men idag vid matbordet sa han "det var fan vad du äter kärring!".

Matsug

2006-05-15T23:28:00.000+02:00

Suget, det där suget efter något att äta som kommer likt ett skenande godståg. Det har en tendens att smyga sig på en som en iskall mördare som tagen ur en Hollywoodthriller. Första gången man lite lätt förstött går till kylskåpet "mest för att kika lite" är kraven relativt höga.
- "Hmm, låt se, ingen chokladpudding, ingen ostkaka, inget godis. Ähh, jag klarar mig utan något."

Ca. 10 minuter senare är det dags för nästa tur till köket. Den här gången är det, fast man inte riktigt vill erkänna det för sig själv så att de höga kraven har sänkts en aning.

- "Ok, nu kör vi, ingen gröt, ingen banan, inte ens lite russin. Ska det vara så dåligt så passar jag minsann."

Är jag hemma i Halmstad så är det vid det här laget mor min brukar komma med den elaka kommentaren "tror du att det har kommit dit något nytt de senaste 10 minuterna?". Jag ger henne onda ögat, mumlar lite om att det kanske är dags att handla och går in på mitt rum. Där stannar jag dock inte vidare länge. Ytterligare 10 minuter senare är det nämligen dags igen. Den här gången är det inte längre nått snack, suget har tagit överhanden helt och hållet, blir det ingen mat så krockar godståget.

"Vafan, något måste ju finnas! Ingen sill, inga morötter, inget knäckebröd, fan, inte ens en utgången yoghurt eller en matlåda med kåldolmar från förra veckan! Men, vad är det jag ser, är det inte....en burk med kalla potatisar, den ska vi ha!"

Efter att ha tryckt i sig en burk kalla och vedervärdiga potatisar skäms jag. Jag har återigen misslyckats med att stå emot suget. Jag åt inte potatisarna för att de behövdes ur näringssynpunkt utan enbart för att stilla suget. Ett sug som säkerligen uppstår på grund av för lite annan stimulans och för mycket dötid. Nästa gång ska jag minsann visa mig själv att jag är stark, tänker jag medveten om att det är en lögn. Kanske är det så att jag egentligen inte kan skylla det här på matsuget utan borde vända mig mot mig själv och hävda att jag ogillar min obefintliga självdisciplin men den fighten är jag helt enkelt inte beredd att ta ännu.

Att folk inte ringer mig + solen

2006-05-09T14:28:00.000+02:00

Just nu ogillar jag två saker.

1) Ingen ringer mig. Det leder till att jag inte har någon som helst ursäkt för att inte ge mig ut i solen och plugga igen.

2) Just denna sol. Det är för varmt att plugga ute i solen men inomhus finns datorn vilket leder till inproduktivitet. Dessutom är känslan av att jag måste bli än mer brun så stark att jag mår dåligt av att vara inne. Därför ogillar jag solen.

Dödsångest

2006-05-09T11:24:00.000+02:00

"Har man dödsångest är det ingen tröst att få veta att den en dag kommer upphöra."
Jan Stenmark

Det kan tyckas vara en självklar sak att ogilla, de flesta skulle förmodligen hålla med mig om det. Anledningen till att jag ändå väljer att skriva en rad eller två om det är att jag förmodligen inte varit drabbad av det innan igår och därför först nu kan ge en adekvat beskrivning av känslan. Inte ens då jag fastnade ute till havs i Indien och knappt kunde ta mig in till stranden kan jämföras med gårdagen, hur läskigt det än var.

Det föll sig så att jag under cirka 10 minuter igår verkligen trodde att jag skulle dö. Jag såg slutet av mitt liv och började tänka tankar i stil med "ja, det är alltså nu man ska behöva ta vara på var dag som om den vore den sista" och "det är nu jag kommer märka vilka som verkligen är mina sanna vänner". Inte den minsta lust att göra något av det hade jag. Jag tyckte gott att mina fejkvänner kunde få hållas ett bra tag till och mina dagar ville jag fortsätta leva på samma sätt som förut.

Den fysiska känslan var konstigt nog nästan större än den psykiska, mycket beroende på att min hjärna förmodligen inte fungerade riktigt klart utan mest försökte hitta utvägar och bortförklaringar. Min puls var högre än vad den skulle varit efter ett 800-meterslopp med gasmask och termobyxor och mina händer darrade. Jag kunde knappt andas, än mindre prata. Det kändes ungefär som att livet rann ur mig likt sanden ur ett timglas med alltför stort hål och för lite sand.

Det sjukaste är att min gråbruna geléklump i skallen till och med ville förvrida det hela till någonting positivt, något slags "det är inte så farligt, tänk vilken kärlek och omsorg du kommer att få"-mentalitet. Som i ett försök att rättfärdiga det hela och förbereda mig inför det man inte kan förbereda sig på. En slags självbevarelsedrift.

Men något vill jag framhålla som det goda i kråksången: jag kände vikten av att leva och vilken inre kraft vi har som kämpar emot döden med näbbar och klor. Efter dessa 10 minuter kände jag mig mer levande än på väldigt länge! Dessutom så sken solen.

Söndagsbröd

2006-05-05T19:23:00.000+02:00

Söndagen är en bra dag i de flesta avseenden. Det finns ett par undantag så som att det oftast innebär arbete av något slag nästföljande dag, att risken för bakfylla är avsevärt större än låt säga tisdagar samt att tvättmaskinerna oftast är upptagna hela dagen. Vart och ett av dessa bekymmer är värda en egen post men nu skall jag berätta för er om en annan sak jag finner otrevlig, nämligen det faktum att det aldrig finns något (nytt) bröd i affärerna på söndagar.

Det hade väl varit acceptabelt om det nu inte ligger till så att söndagen är den dagen då jag främst handlar. Jag betvivlar att det är något jag är ensam om. Att färskt bröd endast skall vara en veckodagsvara finner jag irriterande för att inte säga förbluffande. Ni lata bagare, ge oss vårt dagliga bröd, så även en söndag!

Filantrop

2006-05-05T19:08:00.000+02:00

Ett I-landsproblem som jag ofta funderar på och har stora problem med är vad jag valt att kalla Fildelning. Det lyder som följer:

Du har en styck tallrik samt ett styck filpaket med en viss mängd fil kvar.
Nu häller du upp filen i tallriken.
När du nu har hällt upp ungefär 1/3 av det som fanns i paketet från början märker du att du står inför ett dilemma av oanade proportioner. Om du fortsätter hälla så att tallriken blir full och du blir nöjd för stunden så kommer det inte att finnas tillräckligt med fil kvar för en tallrik till vid ett senare tillfälle. Om du istället väljer att spara mer fil så att det ska finnas nog till detta senare tillfälle så kommer du att få en för liten portion nu. Våndan är total. Vad skall göras?

Jag gillar det inte.

Att tappa tvålen.....

2006-04-20T23:47:00.000+02:00

Finns det något mer irriterande? Där står man i badrummet, redo att tvåla in sig för att bli härligt ren och fin när helt plötsligt tvålen bestämmer sig för att leka ål och helt sonika lämnar ens händer för att vackert dyka in bakom badkaret. Då blir det till att uppbåda all sin kraft och försöka rycka loss badkaret för att hämta fram den där uslingen till tvål. Detta blir givetvis inte lättare av att det, eftersom man precis tvålat in sina händer, är ett väldigt halkigt projekt. När badkaret väl är flyttat visar det sig att den springan som är skapad är precis så smal så att armen går ner ungefär till armbågen men inte längre. Med fingerspetsarna kan tvålen anas långt där nere i avgrunden men då den till sin natur är halkig är det ingen pryl du får upp med ett pek-långfingergrepp. Det slutar antingen med att jag sparkar på badkaret och uttalar förbannelser eller trycker ner armen så långt att armbågen går igenom springan men likt en för trång ring som glider på fingret men inte av så fastnar armen på vägen upp. Även här yttras ett par mindre fagra ord och då har jag dessutom ont. Men tvålen är i alla fall åter där den skall befinna sig!

Och till alla er om trodde att titeln skulle innebära mer intressant läsning vill jag bara säga: skämmes!

Koriander

2006-04-19T22:55:00.000+02:00

Under min tid i Indien reddes ett och annat ut och viktiga frågor fick äntligen sina svar. En av dessa, ehum, viktiga frågor var lika enkel som befogad, nämligen varför smakar koriander skit?

Nu skall historien i och för sig inte göras så kort, det finns en bakgrund som bör tas i beaktning. Den lyder som följer:

Jag har under hela mitt liv ibland fått känslan av att något inte står helt rätt till med vissa av de maträtter jag satt i mig. Det har dock kommmit med sådana mellanrum att jag inte har kopplat samman den onda, nästintill outhärdliga smaken till en gemensam nämnare. Nu ligger det till så att dessa tillfällen tusenfaldigades i Indien. Till en början var jag förvirrad, förbryllad, ja - ledsen. Men så kom en dag en amerikan till staden där jag bodde. Han var en sån där typisk amerikan. Härligt stolt över sitt land, odrägligt på alla brallisar (min fars favorituttryck för tjejer) och med ett munläder som säkert behövde smörjas med en burk vaselin var dag. Men jag såg något där bakom fasaden. En strimma ljus.

Det dröjde inte längre förren vi fann att vi hade en gemensam fiende här i världen.
Under en middag utbrister vi bägge något i stil med: "Åhh nej, inte den här fördömda smaken nu igen" fast på engelska förstås för han talar inte svenska.
Nu var måttet rågat (jag kommer inte från Karlstad) och med det nyfunna stöd vi fann i varandra bestämde vi oss för att gå till botten med det hela. Det visade sig inte vara mycket svårare än att fråga vad det var som fick maten att smaka tvål. Svaret var koriander! Detta djävulens bländverk som på tok för länge följt mig likt en oformlig skugga. Det kändes skönt att äntligen kunna sätta namn på obehaget men, nyfikna och vid det här laget förargade över det tillsynes ohämmade användandet av koriander i Indien, bestämde vi oss för att gå ett steg längre och ta reda på varför koriander smakar så fasansfullt illa.

Enligt den metod som är rådande i dagens forskningsvärld tog vi helt enkelt hjälp av Google. Detta orakel stod än en gång för en förbluffande träffsäkerhet och ledde oss rakt till pudelns kärna. För att redogöra vidare måste vi först förklara en viktig detalj rörande olika personers smakupplevelser. Det visar sig att cirka 25% (olika siffror cirkulerar) av befolkningen är såkallade super tasters vilket betyder att de har fler smaklökar och därav är mer känsliga för speciellt smakande eller väldigt kryddig mat. Nu är det så att koriander är en väldigt speciell krydda och av den anledningen är den också allt som oftast ogillad av oss super tasters. Artikel rörande detta intressanta ämne

Nu kanske ni får uppfattningen att det är enbart negativt att vara en så kallad super taster men jag vill belysa en positiv aspekt som jag visserligen inte har belägg för men tycker verkar rimlig mest för att jag tycker det skulle vara kul om det var så. Den positiva sidan borde rimligtvis vara att alla mat vi faktiskt tycker är god borde vara mer god för oss super tasters än för er vanliga människor med lama smaklökar. Jag tror stenhårt på det.

Så, nu har ni fått fördjupad kunskap om både koriander och människokroppen. Varsågoda.

Min dator

2006-04-19T22:51:00.000+02:00

Det jag ogillar mest just nu är min dator eller rättare sagt musknapparna. Men jag gillar att generalisera så hela datorn får ta smällen. Musknapparna har bestämt sig att sluta uppföra sig civiliserat och vill mest ställa till trubbel. Härmed vill jag varna dem: Det kanske blir ni som drabbas av trubbel om det inte får ett slut!

Ha, den räknade de inte med. Fight fire with fire.

Restless legs

2006-04-18T23:57:00.000+02:00

Restless legs. Vet du inte vad det är så är du lyckligt lottad. Det är nämligen inte vidare kul alls. Det kan beskrivas om obehagskänslor i benen. De kommer oftast när jag sitter still eller har gått och lagt mig. Det kittlar i benen så att jag inte kan hålla dem still utan måste "rycka till" för att det ska försvinna vilket det gör i ungefär 10 sekunder innan det återkommer. Dessutom är det nog lite psykiskt betingat för jag har märkt att det är vanligare när jag sover med någon annan eller till och med att det ibland kommer när jag tänker tankar så som "bara jag inte får mina restless legs nu". När det inträffar kan det lindras (försvinna med lite tur) om jag går upp och rör på mig, till exempel springer upp och ner för en trappa ett par gånger. Mer information finns här www.restlesslegs.nu.

Nu kanske det inte är så svårt att lista ut att det är något jag ogillar å det grövsta. Vansinnigt frustrerande är det. Så har ni något knep är ni mer än välkomna att dela er kunskap med mig.

Gud vilket tråkigt inlägg det här var, jag lovar att bättra mig.

Folk som är i vägen

2006-04-17T22:48:00.000+02:00

Säg att ni håller med? Visst är det så man känner sig, blockad? De finns överallt och kan liknas lite vid den nu, efter en viss prästs klavertramp, så berömda cancersvulsten på mänsklighetens kropp. Dessa sirapssega, sengående, isberg som varken ser, hör eller om de skulle se eller höra, bryr sig om att en något snabbare individ vill fram i omkörningsfilen. De finns överallt. I trafiken, i snabbköpet, på trottoarer, cykelbanan, rulltrappan och lite varstans där det samlas folk i flock. De går ofta flera i bredd samt är högljudda. Att de är högljudda kan bero på att de av allt att dömma är nästintill döva.

I den här kategorin vill jag även räkna in de som tar en evinnerligt lång tid på sig i kassan på ICA, när de tar ut pengar från bankomaten (eller, och det här irriterar mig riktigt mycket, först tar ut ett kontoutdrag för att sen föra in kortet igen för att ta ut pengar!), fumlar med kort/sedlar när de ska på bussen (vilket givetvis alltid är fallet när man råkar ha väldigt bråttom någonstans men vi ska inte gå in på Murphys lag, då är jag fast ett tag) eller står och diskuterar vilken skruv de ska välja i en mindre evighet vid informationsdisken på Clas-Ohlsson.

Min uppmaning till världens människor: för all del, gör det ni gör men snälla, gör det snabbare!

Folk som alltid har "något planerat"

2006-04-17T14:41:00.000+02:00

Upptagna människor. Det är något jag har svårt för. Min teori är att de gör sig så upptagna bara för att verka intressanta. För nog är det med lite självgodhet och stolthet de säger saker i stil med "den här veckan ser väldigt tight ut, jag kanske har en lucka på torsdag men då ville (insert random name here, oftast ett coolt smeknamn som bara upptagna människor har, låt oss kalla honom Fabbe) dra till Stockholm för att titta in den nya klubben, han står nämligen på gästlistan". Upptagna, intressanta människor umgås givetvis mest med andra upptagna människor (det är så de blir så upptagna, plus att de ofta har en väldigt "inne" hobby, typ break dance) och de står på gästlistor samt är snygga. Dessutom är de misstänkt solbrända. Pradoxen är att de, trots sin upptagenhet, alltid har tid att blogga om all sin upptagna tid. Så att alla vi normala människor med mer tid kan ödsla den på att läsa om vad upptagna människor gör hela dagarna.
Jag tycker inte om det.

Förutom när jag själv är upptagen, då är det inte så farligt.

Blanketter och pappersarbete

2006-04-17T14:11:00.000+02:00

Jag och SÄPO gillar varandra. Man kan säga att vi är bundis. Som Bill & Bull ungefär.
Jag tror vår djupa vänskap bottnar i vår gemensamma känslor inför "Storebror."
SÄPO vill vara Storebror och jag vill så gärna ha just en sådan. Vad menar jag nu med det?
Jo, följande: Jag avskyr allt vad blanketter och pappersarbete heter!

Får att ta ett litet exempel.

Bostadsbidragsansökan.
Nog kan man misstänka att de har gjort det så infernaliskt komplicerat enbart och endast av den anledning att de inte vill att någon ska söka det? Är det för mig, som inte kommer att bli miljonär ens med bostadsbidragets hjälp, värt mödan att fylla i de minst hundrafemtioelva fält som krävs? Jag säger nej, skräddaren säger nej!

Min lösning är som följer: Lagra all information om mig i en stor databas. Då menar jag allt. Min inkomst, min hyra, allt de kan ha tänkbar nytta av när de räknar ut om jag är berättigad till bidrag eller ej. Själv sitter jag hemma och trycket helt enkelt på en knapp på den mycket intiutivt utformade webplatsen som det står "ansök" på. Klart.

Ett aktuellt problem är deklarationen. För det första har jag sålt aktier. Det skulle jag aldrig ha gjort. Nu måste jag ange hur mycket jag har gått plus på dessa aktier. Det lustiga är nu att de vet att jag har sålt aktier men de kan för den sakens skull inte ta reda på hur mycket jag sålt för. Nej, det vore kanske kränkande mot min person, vad vet jag?

Jag skiter högaktningsfullt i om de har koll på sådant i den där databasen de luxe, frågar ni mig får de gärna slänga in en åsiktsregistrering på köpet, då kanske jag slipper rösta i nästa val, det kan gå per automatik? Och skulle jag , mot förmodan, ändra åsikt hör jag bara av mig och ber dem byta ut min gamla mot en ny. Snälla, jag lovar, jag blir inte arg. Bara jag slipper fylla i en enda blankett till i hela mitt liv. Och på köpet skulle ni göra min vän SÄPO glad.

Efter hur många användningar är det dags att tvätta badhandduken?
	1 användning
	2-4 användningar
	5-10 användningar
	Fler än 10 avändningar
	Den behöver aldrig tvättas

Free polls from Pollhost.com

Vilket land tycker du sämst om?
	Israel
	Palestina
	Kuba
	USA
	Afghanistan
	Turkiet
	Nordkorea
	Åland
	Sverige
	Irak

Free polls from Pollhost.com