Matsug

Suget, det där suget efter något att äta som kommer likt ett skenande godståg. Det har en tendens att smyga sig på en som en iskall mördare som tagen ur en Hollywoodthriller. Första gången man lite lätt förstött går till kylskåpet "mest för att kika lite" är kraven relativt höga.
- "Hmm, låt se, ingen chokladpudding, ingen ostkaka, inget godis. Ähh, jag klarar mig utan något."

Ca. 10 minuter senare är det dags för nästa tur till köket. Den här gången är det, fast man inte riktigt vill erkänna det för sig själv så att de höga kraven har sänkts en aning.

- "Ok, nu kör vi, ingen gröt, ingen banan, inte ens lite russin. Ska det vara så dåligt så passar jag minsann."

Är jag hemma i Halmstad så är det vid det här laget mor min brukar komma med den elaka kommentaren "tror du att det har kommit dit något nytt de senaste 10 minuterna?". Jag ger henne onda ögat, mumlar lite om att det kanske är dags att handla och går in på mitt rum. Där stannar jag dock inte vidare länge. Ytterligare 10 minuter senare är det nämligen dags igen. Den här gången är det inte längre nått snack, suget har tagit överhanden helt och hållet, blir det ingen mat så krockar godståget.

"Vafan, något måste ju finnas! Ingen sill, inga morötter, inget knäckebröd, fan, inte ens en utgången yoghurt eller en matlåda med kåldolmar från förra veckan! Men, vad är det jag ser, är det inte....en burk med kalla potatisar, den ska vi ha!"

Efter att ha tryckt i sig en burk kalla och vedervärdiga potatisar skäms jag. Jag har återigen misslyckats med att stå emot suget. Jag åt inte potatisarna för att de behövdes ur näringssynpunkt utan enbart för att stilla suget. Ett sug som säkerligen uppstår på grund av för lite annan stimulans och för mycket dötid. Nästa gång ska jag minsann visa mig själv att jag är stark, tänker jag medveten om att det är en lögn. Kanske är det så att jag egentligen inte kan skylla det här på matsuget utan borde vända mig mot mig själv och hävda att jag ogillar min obefintliga självdisciplin men den fighten är jag helt enkelt inte beredd att ta ännu.