Ung man i gammalt skal eller tvärtom

Jag var för ett tag sedan på väg hem efter en relativt lugn kväll på stadens gator och torg. I nattbussen satt flertalet väl förfriskade tonåringar varar vissa kanske fått lite väl mycket i sig. Efter att flickebarnet snett bakom mig kräkts lite lätt överlämnade jag, som den gode samarit jag är, de McDonaldsservetter jag haft i fickan ett par veckor till den vomerande tösens väninna. -"Tack, vad snällt", svarade hon och jag trodde därmed att saken var utagerad. Efter att åter satt mig tillrätta hör jag dock hur väninnan berättar för den nu färdigkräkta jäntan: -"Den snälla mannen gav dig en servett." Smått förnärmad vänder jag mig om och påpekar att jag minsann fortfarande vill bli benämnd kille, kallas man man är det bara ett stenkast från att vara en gubbe. Jag såg det i alla fall som ett tydligt teckan på att jag nu i alla fall tassar på den gräns som delar ungdomen och vuxendomen, en skrämmande tanke i sig.