Primitiva läten

Det kryper i mig, nackhåren reser sig och jag får en sådan där frossrysing som gör att kroppen känns som ett asplöv. Varför? Jo, det ska jag berätta.

Vid snuva finns några olika sorters personer.

1) De som snyter sig diskret och gärna går undan för att inte störa sina medmänniskor.

2) De som inte fullt lika diskret utan helt i avsaknad av skam tar i från tårna och låter som en brunstig elefant, gärna vid matbordet.

3) De som inte snyter sig vid behov utan istället suger in all klisterseg sörja in i kraniet igen, gång på gång. Ungefär som Leonardo di Caprio i Titanic när han ska lära Kate Winslet att loska som en riktig karl. Skillnaden i det här fallet är att det inte alls kommer ut genom munnen utan vänder neråt igen. Vedervärdigt beteende som endast kan ursäktas om det görs diskret och i situationer då det helt enkelt inte finns möjlighet att snyta sig. I övrigt bordet bannlysas. Dessa personer förefaller också vara de som även i annars beter sig något mindre civiliserat. De rapar, tuggar med öppen mun, andas ljudligt och har ofta ett lätt irriterande skratt.

4) De som torkar av allt det mysiga på handen. Gärna precis innan de trycker någons hand, för inte kan man hälsa på någon ny och ha lite snor rinnande från näsan? Nej, då är det mer elegant att dela med sig handslagsledes.

5) Urblåsarna, alltså de som sätter ett finger för ena näsborren och blåser den andra fri vartefter proceduren upprepas med nästa näsborre. Vanligt bland elitidrottare och bör inte användas i andra sammanhang än just under sportaktiviteter.

Kategori tre är de som får mig att vilja rulla ihop mig till en boll och aldrig mer sträcka ut mig igen. Att människor inte kan bete sig?