Valspya

Ett: Jag har funnit att bristen på saker att göra har lett till att jag gör mindre samt har svårare att motivera mig till att göra saker. Ett slående exempel är bloggen som uppdaterades friskt under den tid jag hade ett jobb att sköta. Nu har jag inget jobb att sköta och har helt plötsligt inte alls lika stor lust att uppdatera min blogg även om tiden finns i (minst) lika stor omfattning som förut.

Två: Hår under armarna på tjejer är bland det värsta jag vet. Det kvalar in på samma plats som slask i diskhon och ett flertal insekter. Jag är en förtryckande manschauvinist.

Tre: Allt är inte vad det synes vara.
- Björn: Vad ska jag skriva om i bloggen?
- Fredrik: Skriv om valspyor.
- Björn: Aha...hur tänkte du nu?
- Fredrik: Jag vet inte. Riktigt.
- Björn: Vad är en "valspya"?
- Fredrik: Lämningarna av ett vattenlevande däggdjur som vomerat....
- Björn: Aha, jag trodde du menade val som i valet igår.
- Fredrik: Nej, det är lite för förutsägbart.
- Björn: Ja...det har du onekligen rätt i.

En valspya är inte så trivialt som man vid första anblick kan tro. En högst ovetenskaplig efterforskning medelst det världsomspännande nätverket Internet ger en oanad inblick i en valspyas komplexa natur. Bland annat visar det sig att ett av de ämnen som förekommer i en valspya används för att framställa parfymer. Tydligen en lönsam affär att samla på valspyor, något som norska valjägare säkert vet allt om. Som att det inte räckte med oljan....

Gallerier

Ett galleri ägs ofta av en galen konstnär som har alldeles för mycket pengar alternativt en konstförening som har alldeles för mycket pengar. Om den ägs av en konstnär får denne något slags bidrag för att fortsätta med sitt "konstnärsskap" och om den ägs av en förening så drivs den av "eldsjälar" som vill värna om kulturen och har alldeles för mycket pengar. Den kultur de i så fall vill värna om är en kultur de är ensamma om att uppskatta eftersom ingen sund människa någonsin har fått något ut av att skåda "konstverken" i ett galleri. Att de har alldeles för mycket pengar råder ingen tvekan om då ett galleri alltid ligger på den finaste gatan mitt i stan där hyran är för hög till och med för multinationella företag. Det vore kanske försvarbart om det föll sig så att dessa gallerier hade en omsättning som rättfärdigade denna hyra men så kan inte vara fallet då deras öppettider är mer begränsade än antikvariats, som i sin tur har öppet varannan måndag 10-12. Under dessa öppettider besöks de av två pensionärer, en klass från en konstskola samt en psykiskt sjuk medelsålders man som påstår att konstnären snott hans idéer. Ingen handlar.

Ännu ett brott mot allt förnuft som dessa gallerier gör sig skyldiga till är att de, trots sin plats i människors väg, aldrig har fler än tre konstverk utställda i deras 90 kvadratmeter stora lokal vars väggar alltid är sterilt vitmålade. Nästa gång du ser ett galleri så ta upp den svarta maskeringstejp du har i din väska och tejpa för dess fönster, det är att göra mänskligeheten en tjänst.