Att tappa tvålen.....

Finns det något mer irriterande? Där står man i badrummet, redo att tvåla in sig för att bli härligt ren och fin när helt plötsligt tvålen bestämmer sig för att leka ål och helt sonika lämnar ens händer för att vackert dyka in bakom badkaret. Då blir det till att uppbåda all sin kraft och försöka rycka loss badkaret för att hämta fram den där uslingen till tvål. Detta blir givetvis inte lättare av att det, eftersom man precis tvålat in sina händer, är ett väldigt halkigt projekt. När badkaret väl är flyttat visar det sig att den springan som är skapad är precis så smal så att armen går ner ungefär till armbågen men inte längre. Med fingerspetsarna kan tvålen anas långt där nere i avgrunden men då den till sin natur är halkig är det ingen pryl du får upp med ett pek-långfingergrepp. Det slutar antingen med att jag sparkar på badkaret och uttalar förbannelser eller trycker ner armen så långt att armbågen går igenom springan men likt en för trång ring som glider på fingret men inte av så fastnar armen på vägen upp. Även här yttras ett par mindre fagra ord och då har jag dessutom ont. Men tvålen är i alla fall åter där den skall befinna sig!

Och till alla er om trodde att titeln skulle innebära mer intressant läsning vill jag bara säga: skämmes!

Koriander

Under min tid i Indien reddes ett och annat ut och viktiga frågor fick äntligen sina svar. En av dessa, ehum, viktiga frågor var lika enkel som befogad, nämligen varför smakar koriander skit?

Nu skall historien i och för sig inte göras så kort, det finns en bakgrund som bör tas i beaktning. Den lyder som följer:

Jag har under hela mitt liv ibland fått känslan av att något inte står helt rätt till med vissa av de maträtter jag satt i mig. Det har dock kommmit med sådana mellanrum att jag inte har kopplat samman den onda, nästintill outhärdliga smaken till en gemensam nämnare. Nu ligger det till så att dessa tillfällen tusenfaldigades i Indien. Till en början var jag förvirrad, förbryllad, ja - ledsen. Men så kom en dag en amerikan till staden där jag bodde. Han var en sån där typisk amerikan. Härligt stolt över sitt land, odrägligt på alla brallisar (min fars favorituttryck för tjejer) och med ett munläder som säkert behövde smörjas med en burk vaselin var dag. Men jag såg något där bakom fasaden. En strimma ljus.

Det dröjde inte längre förren vi fann att vi hade en gemensam fiende här i världen.
Under en middag utbrister vi bägge något i stil med: "Åhh nej, inte den här fördömda smaken nu igen" fast på engelska förstås för han talar inte svenska.
Nu var måttet rågat (jag kommer inte från Karlstad) och med det nyfunna stöd vi fann i varandra bestämde vi oss för att gå till botten med det hela. Det visade sig inte vara mycket svårare än att fråga vad det var som fick maten att smaka tvål. Svaret var koriander! Detta djävulens bländverk som på tok för länge följt mig likt en oformlig skugga. Det kändes skönt att äntligen kunna sätta namn på obehaget men, nyfikna och vid det här laget förargade över det tillsynes ohämmade användandet av koriander i Indien, bestämde vi oss för att gå ett steg längre och ta reda på varför koriander smakar så fasansfullt illa.

Enligt den metod som är rådande i dagens forskningsvärld tog vi helt enkelt hjälp av Google. Detta orakel stod än en gång för en förbluffande träffsäkerhet och ledde oss rakt till pudelns kärna. För att redogöra vidare måste vi först förklara en viktig detalj rörande olika personers smakupplevelser. Det visar sig att cirka 25% (olika siffror cirkulerar) av befolkningen är såkallade super tasters vilket betyder att de har fler smaklökar och därav är mer känsliga för speciellt smakande eller väldigt kryddig mat. Nu är det så att koriander är en väldigt speciell krydda och av den anledningen är den också allt som oftast ogillad av oss super tasters. Artikel rörande detta intressanta ämne

Nu kanske ni får uppfattningen att det är enbart negativt att vara en så kallad super taster men jag vill belysa en positiv aspekt som jag visserligen inte har belägg för men tycker verkar rimlig mest för att jag tycker det skulle vara kul om det var så. Den positiva sidan borde rimligtvis vara att alla mat vi faktiskt tycker är god borde vara mer god för oss super tasters än för er vanliga människor med lama smaklökar. Jag tror stenhårt på det.

Så, nu har ni fått fördjupad kunskap om både koriander och människokroppen. Varsågoda.

Min dator

Det jag ogillar mest just nu är min dator eller rättare sagt musknapparna. Men jag gillar att generalisera så hela datorn får ta smällen. Musknapparna har bestämt sig att sluta uppföra sig civiliserat och vill mest ställa till trubbel. Härmed vill jag varna dem: Det kanske blir ni som drabbas av trubbel om det inte får ett slut!

Ha, den räknade de inte med. Fight fire with fire.

Restless legs

Restless legs. Vet du inte vad det är så är du lyckligt lottad. Det är nämligen inte vidare kul alls. Det kan beskrivas om obehagskänslor i benen. De kommer oftast när jag sitter still eller har gått och lagt mig. Det kittlar i benen så att jag inte kan hålla dem still utan måste "rycka till" för att det ska försvinna vilket det gör i ungefär 10 sekunder innan det återkommer. Dessutom är det nog lite psykiskt betingat för jag har märkt att det är vanligare när jag sover med någon annan eller till och med att det ibland kommer när jag tänker tankar så som "bara jag inte får mina restless legs nu". När det inträffar kan det lindras (försvinna med lite tur) om jag går upp och rör på mig, till exempel springer upp och ner för en trappa ett par gånger. Mer information finns här www.restlesslegs.nu.

Nu kanske det inte är så svårt att lista ut att det är något jag ogillar å det grövsta. Vansinnigt frustrerande är det. Så har ni något knep är ni mer än välkomna att dela er kunskap med mig.

Gud vilket tråkigt inlägg det här var, jag lovar att bättra mig.

Folk som är i vägen

Säg att ni håller med? Visst är det så man känner sig, blockad? De finns överallt och kan liknas lite vid den nu, efter en viss prästs klavertramp, så berömda cancersvulsten på mänsklighetens kropp. Dessa sirapssega, sengående, isberg som varken ser, hör eller om de skulle se eller höra, bryr sig om att en något snabbare individ vill fram i omkörningsfilen. De finns överallt. I trafiken, i snabbköpet, på trottoarer, cykelbanan, rulltrappan och lite varstans där det samlas folk i flock. De går ofta flera i bredd samt är högljudda. Att de är högljudda kan bero på att de av allt att dömma är nästintill döva.

I den här kategorin vill jag även räkna in de som tar en evinnerligt lång tid på sig i kassan på ICA, när de tar ut pengar från bankomaten (eller, och det här irriterar mig riktigt mycket, först tar ut ett kontoutdrag för att sen föra in kortet igen för att ta ut pengar!), fumlar med kort/sedlar när de ska på bussen (vilket givetvis alltid är fallet när man råkar ha väldigt bråttom någonstans men vi ska inte gå in på Murphys lag, då är jag fast ett tag) eller står och diskuterar vilken skruv de ska välja i en mindre evighet vid informationsdisken på Clas-Ohlsson.

Min uppmaning till världens människor: för all del, gör det ni gör men snälla, gör det snabbare!

Folk som alltid har "något planerat"

Upptagna människor. Det är något jag har svårt för. Min teori är att de gör sig så upptagna bara för att verka intressanta. För nog är det med lite självgodhet och stolthet de säger saker i stil med "den här veckan ser väldigt tight ut, jag kanske har en lucka på torsdag men då ville (insert random name here, oftast ett coolt smeknamn som bara upptagna människor har, låt oss kalla honom Fabbe) dra till Stockholm för att titta in den nya klubben, han står nämligen på gästlistan". Upptagna, intressanta människor umgås givetvis mest med andra upptagna människor (det är så de blir så upptagna, plus att de ofta har en väldigt "inne" hobby, typ break dance) och de står på gästlistor samt är snygga. Dessutom är de misstänkt solbrända. Pradoxen är att de, trots sin upptagenhet, alltid har tid att blogga om all sin upptagna tid. Så att alla vi normala människor med mer tid kan ödsla den på att läsa om vad upptagna människor gör hela dagarna.
Jag tycker inte om det.

Förutom när jag själv är upptagen, då är det inte så farligt.

Blanketter och pappersarbete

Jag och SÄPO gillar varandra. Man kan säga att vi är bundis. Som Bill & Bull ungefär.
Jag tror vår djupa vänskap bottnar i vår gemensamma känslor inför "Storebror."
SÄPO vill vara Storebror och jag vill så gärna ha just en sådan. Vad menar jag nu med det?
Jo, följande: Jag avskyr allt vad blanketter och pappersarbete heter!

Får att ta ett litet exempel.

Bostadsbidragsansökan.
Nog kan man misstänka att de har gjort det så infernaliskt komplicerat enbart och endast av den anledning att de inte vill att någon ska söka det? Är det för mig, som inte kommer att bli miljonär ens med bostadsbidragets hjälp, värt mödan att fylla i de minst hundrafemtioelva fält som krävs? Jag säger nej, skräddaren säger nej!

Min lösning är som följer: Lagra all information om mig i en stor databas. Då menar jag allt. Min inkomst, min hyra, allt de kan ha tänkbar nytta av när de räknar ut om jag är berättigad till bidrag eller ej. Själv sitter jag hemma och trycket helt enkelt på en knapp på den mycket intiutivt utformade webplatsen som det står "ansök" på. Klart.

Ett aktuellt problem är deklarationen. För det första har jag sålt aktier. Det skulle jag aldrig ha gjort. Nu måste jag ange hur mycket jag har gått plus på dessa aktier. Det lustiga är nu att de vet att jag har sålt aktier men de kan för den sakens skull inte ta reda på hur mycket jag sålt för. Nej, det vore kanske kränkande mot min person, vad vet jag?

Jag skiter högaktningsfullt i om de har koll på sådant i den där databasen de luxe, frågar ni mig får de gärna slänga in en åsiktsregistrering på köpet, då kanske jag slipper rösta i nästa val, det kan gå per automatik? Och skulle jag , mot förmodan, ändra åsikt hör jag bara av mig och ber dem byta ut min gamla mot en ny. Snälla, jag lovar, jag blir inte arg. Bara jag slipper fylla i en enda blankett till i hela mitt liv. Och på köpet skulle ni göra min vän SÄPO glad.